Senast i november 2010 var jag i Oslo och arrangerade ett lajv tillsammans tillsammans med min vän Morgan samt flera andra svenskar. Alltid lika bra magkänsla att få träffa mina norska vänner jag lärt känna genom hobbyn. Några av de genuint finaste människor jag vet. Ser alltid fram emot att träffa dem.

Upplevde ett behov att samla mina tankar efter att ha läst Fredriks bloggpost. Det här är verkligen så sjukt hemskt.

Tjugoandra juli – som jag minns dagen

Känslan av att det hade kunnat vara jag.

Spenderade dagen igår men en dansk vän på söder i Stockholm. Han hade bara för några veckor sedan fått sitt liv helt omkastat. Allt han trodde på – den han skulle bli – vad han skulle göra på grund av en specifik händelse. Vi pratade länge om livet och vad man vill göra med det. Om hans och om mitt eget. Ett fantastiskt omskakande samtal och ett av de tyngre och bättre jag har haft. Efter en längre stunds samtal så vandrade vi mot Stockholms centrala delar. När vi står på Skeppsbron utanför slottet så ringer hans mamma. Hon hade hört om terroristdåd i Olso och undrade allt var okej med honom eftersom han ju var i Stockholm – och saker kunde ju hänt även här. Klockan var då runt fem på eftermiddagen.

Känslan av att det hade kunnat vara centrala Stockholm bomben smällt i.

Inte förrän senare på kvällen så läste jag på twitter om dåden på Utöya. Delar av centrala Olso var utblåst. Bilderna visade en krigszon. Ändå överskuggade det här allt. När jag stängde datorn vid halv två inatt fanns tvetydiga bud om mellan 10 och 30 dödade på ön. Nu är siffran uppe i 87. Sedan även 7 bekräftade från explosionen i Oslo.

Jag har vad jag själv för länge sedan deltagit på mindre politiska ungdomsläger.
Det hade kunnat hända där och då.

Tänker på mina norska vänner, många engagerade politiskt och i ungdomsorganisationer.
Det verkar vara väl, alla de jag känner. Men som Marcin de Kaminski nyss skrev “Bara att känna någon som känner någon som haft någon nära på Utöya räcker. Huga.”
Och det gör jag helt säkert. Det här är nära.

Vad kan vi göra?

Vi ska inte låta det här förändra vårt samhälle till det sämre.
Jag hoppas på ökad förståelse. Ökad demokrati. Ökad öppenhet.

Vi må aldri oppgi våre verdier.
Å vise at vårt åpne samfunn består også denne prøven.
At svaret på vold er enda mer demokrati.
Norges statsminister Jens Stoltenberg – 2011-07-22

Det här är ett angrepp på Norge. På vår allas demokrati.

Mina tankar till er.
Vi är alla tillsammans.

*

Följ Ekots direktrapporeting i text här