Intervjuad i Internetworld om användning av sociala medier under konferenser

SocialVideo - Sociala medier på konferens
Fotot i artikeln: Kristina Alexanderson

I det senaste numret av Internetworld blir jag intervjuad av Fredrik Wass (@bisonblog) om interaktion och paralella kommunikationskanaler under event i artikeln “Så hanterar du sociala medier på konferensen”. Främst rör sig diskussionen kring hur man får till ett bra diskussionsklimat istället för exempelivs ett twitterflöde som bara fokuserar på att recensera talare och som dessutom ofta hamnar i ett väldit kritiskt tonläge. Eftersom Fredrik fick igång mitt huvud på det här nu så har jag sammanfattat lite mer tankar utifrån artiklen och tipsen som näms där.

Läs hela inlägget på SocialVideo eller artikeln hos Internetworld.

Uppdaterat 5/9: Artikeln är nu publicerad på Internetworlds hemsida.

Uppdaterat 28/12: Artikeln är nu postad i Fredrik Wass blog. Hoppas eventuellt på lite nya diskussioner där i ämnet.

Hur används Twitter egentligen?

09june-twitter-user

Twitter är i skrivande stund världens största och mest populära nätverk. Harvard Business review publicerade i dagarna artikeln Men Follow Men and Nobody Tweets.

I den har man gjort en omfattande studie 300 000 användare och ett par tydliga slutsatser har kunnat dras.

Män följer män

Män och kvinnor följer ett lika stort antal användare på twitter. Däremot så har män 15% fler followers än kvinnor.

Det är också dubbelt så vanligt att en man följer en annan man. Det är också 40% troligare att en manlig genomsnittsanvändare blir följd av en annan man än av en kvinna.

10% av användarna står för 90% av innehållet

Genomsnittsanvändaren på Twitter gör aldrig mer än ett enda inlägg (Tweet). Den stora mängden content på Twitter görs av 10% av användarna. Enligt artikeln så gör detta att Twitter mer liknar Wikipedia där 15% av användarna står för 90% av innehållet. Den visar också att 50% av användarna gör ett inlägg max var tredje dag.

Det här upplever jag som väldigt trovärdiga slutsatser dömt ifrån mitt eget användande. De flesta jag är knuten till på Twitter postar aldrig något. Ett gäng postar ibland och några få postar extremt ofta.

twitter research 1.jpg

Det här gör att Twitter inte blir som Facebook, där kärnan är connectivity, d.v.s. att komma i kontakt med vänner och bekanta. Twitter är snarare en distributionskanal där de flesta väljer att passivt lyssna på de kanaler som de tycker är intressanta.

Artikeln hittades via Mashable.

Uppdaterat 4/6:
Nu även i Resumé vilket i sin tur blev vackert dissekerat av Intellecta Webb i ett mycket bra inlägg om poängen med Twitter.

1. Resumé är 1 dag senare än min twitterfeed (och 2 dagar senare än ursprungskällan)
2. Resumé länkar inte. Vare sig till sekundärkällan eller primärkällan.
3. Resumé skriver att det är en studie från Harvard Business Review (vilket det alltså inte är, och det står inte heller i deras källa Brand republic)

– Snabbare

– Kunnigare

– Länkat

– Oftast rakt på källan (eftersom man inte först behöver lotsa folk via en egen webb)

Därför använder jag twitter och därför borde DU använda twitter, för liknande saker inträffar VARJE DAG HELA TIDEN.
Läs hela artikeln här.

Andra bloggar om , , , ,

Project Natal: You are the controller!

blog_natal

E3 mässan pågår för fullt just nu i Los Angeles och idag tillkännagavs Project Natal till Xbox 360 med sloganen: You are the controller!

Snabb beskrivet bygger tekniken på röst- och rörelseigenkänning. Tänk dig en att du spelar ett Wii spel med rörelser och men att du inte behöver ha någon handkontroll. Microsofts försök känns självklart som ett måste för att konkurrera med enkelheten och lekfullheten hos Wii, men dom har faktiskt tänkt till här.

Ifrån presentation på E3 kan man så förklarades det hur teamet tänkt när dom skapat Project Natal:

For far to many people, the controller is a barrier.
Separating video game players from everybody else.
Can we go beyond the controller?
Can we deliver games and entertainment that everyone can instantly enjoy?
Can we make you the controller?
We can.

Se presentation här.

Jag är ett stort fan av enkelhet. Det geniala i att designa enkel och lättförstådd interaktion, smarta system som först inte kräver mycket av användaren att sätta sig in i. Att ta bort kontrollen och istället använda oss av hela kroppen är riktigt smart, men det krävs här också att funktionaliteten är hög.

En sista klockren iakttagelse som gjorts är att kontrollen faktiskt är begränsande. Att låta alla som kan eller vill vara med i spelet genom att dom också bara rör sig och använder rösten genialiskt då social gaming blivit otroligt starkt de senaste åren. Social gaming är att spela tillsammans med andra. Självklart har det alltid varit så med spel, både med analoga spel och digitala spel. Men skillnaden är att digitala spel och konsolspel framför allt mer och mer designas för att skapa härliga sociala upplevelser.

Där hamnar Microsoft helt rätt med Project Natal, precis som dom gjort med flerspelarläget i Halo3 där upplevelsen med tre kompisar som spelar på samma burk i ett vardagsrum sipprar ut i spel mot resten av världen genom Xbox Live.

Jag ska vänta med spänning på Natal. Det här kan bli riktigt fett. Bli dock inte förvånade om Nintendo kommer krossa det här med hästlängder. Wii släpptes nu för tre år sedan och det här är trots allt deras arena.

This is a pivotal moment that will carry with it a wave of change, the ripples of which will reach far beyond video games

Steven Spielberg.

Eftersom det här händer just nu så rekomenderar jag vidare läsning här på One to One Media artikel som uppdateras kontinuerligt eller en sökning på Twitter.

Förövrigt så tillkännagavs det även att Xbox Live kommer att integrera Twitter och Facebook – ytterliggare ett klockrent drag som kommer att stärka Microsofts plattform. Och som förstås är helt rätt i tiden.

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

petterkarlsson.se + @petterkarlsson + internetreflektion

blog_petterkarlssonse

Lite korta bloggnyheter först. Jag finns numera på http://petterkarlsson.se
Den gamla adressen till bloggen kommer att fungera även i fortsättningen.

Jag har de senaste månaderna börjat testa Twitter och jag är övertygad. Det otroligt stora utbudet av flöden göra att jag användaren verkligen kan använda tjänsten till det den helst vill. Jag väljer själv vilka flöden jag följer och jag har alla möjligheter i världen att hitta sådant som intresserar mig. Bland övriga intressanta användningsområden är att i realtid följa trender och minut-aktuella världshändelser.

Vad gäller det egna skrivandet så kan twitter användas som en facebook-status med personliga reflektioner eller som ett mer professionellt verktyg. För mig lutar det nu åt det senare och jag låter istället mitt “privatliv” (vad som nu finns kvar av det) synas på Facebook.

Följ gärna @petterkarlsson på Twitter

Appropå “intrånget” och uppluckringen av vad som faktiskt tidigare var ett privatliv så skrev Fredrik på bisonblog en väldigt intressant sak i den gångna veckan, jag rekomenderar er att läsa hela inlägget:

Internet växer organiskt, precis som ett träd med grenar, eller rötter om man så vill. Och kanske kan vi lättare förstå vad som håller på att hända om vi tänker på det i termer av mänsklig evolution snarare än tekniska framsteg. Att finnas online blir en del i att vara människa. Att vara människa innebär att finnas online.

Vi växer ihop och vi vet inte riktigt var vi är på väg. Jag tycker att det här är otroligt spännande. Vad blir internet? Hur länge till kommer vi att kalla internet för just internet? Det är som det länge kallats ett “fönster” ut mot resten av världen. Men idag är det en del av världen. Och en del av dig.

Andra bloggar om , , , , , ,

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier? Del 3 av 3


Det här är tredje och sista delen i en en lite följetång där jag tragglat runt en högaktuell frågeställning och nu ska försöka komma fram till någon form av slutsats.

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier?

Här finns del 1 och del 2.

Jag har frågat mig själv om detta trivselklickande och nöjesurfande egentligen är av ondo. Jag tror att det till största del handlar om vi hur hanterar alla dessa nya system som kastas i ansiktet på oss.

Visst behövs det ibland rent disciplinära åtgärder när folk bara stirrar blint i skärmen, men jag tror att

Media Culpa så kunde jag i veckan läsa:

“Blocking social media sites may not be an entirely good idea. There will always be people who abuse trust and would spend plenty of time on social media sites with non-work related activities, but I believe the benefits outweigh the risks in the long run.”

Det viktiga är att kunna ta vara på det goda i dessa system. Jag vet inte om det ger så mycket att ändlöst klicka i pirates-spelet på facebook – med de sociala medierna erbjuder oss interaktion med varandra som faktiskt är ny – unik och fruktansvärt användbar.

Varför väljer folk då att sitta och leka istället för att t ex jobba? Jag tror att det handlar om vår hantering av dem och hur vi ser på dem.

Måste dom vara av ondo? Kan dessa system vara hjälpande för t ex företaget? Om framtiden ger oss arbetsplatser där vi använder sociala medier i arbetet. Kanske för uppenbart nyttiga saker som utvärdering och nätverkande men även roliga och uppiggande delar.

När blir företagens intranät minst lika roliga och bra som kanske facebook eller youtube? Vad säger framtiden?

Andra aktörer vill självklart skapa nästa story community. T ex vill aftonbladet“mer läsarmedverkan” genom att skapa ett socialt nätverk. Eftersom det är aftonbladet blir det säkert stort också.

Något annat som kommer är realtidstjänsterna. Twitter och numera googleiserade Jaiku är två aktörer där. Det handlar om att genom sms och strömmar kunna hålla koll på sina vänner och bekanta. Vem vill inte kunna göra det? Är det bara jag som tycker att feed:en i face(spy-)book är otroligt effektiv på att berätta när någon av mina vänner gjort slut med en flickvän eller är på toppenhumör. Mer sånthär kommer.

Det handlar om att mötas. Jag tror att det kanske är så enkelt att alla dessa möten är något bra. Det handlar om att sålla och skaka fram det funktioner som har mest mervärde. Få fram det som verkligen är nyttigt och användbart i dessa snabbväxande system.

Men går det egentligen? Kan jag ens ha rätt i det eller motsäger jag då mig själv?
Är det kanske mängden och sedan individens sorterande i gyttret som är halva poängen med webb 2.0?

Kanske. Hursomhelst är det fortfarande bra att mötas. Även om folk just nu leker bort rätt så mycket tid.

Andra bloggar om , , , , , , ,
[Detta inlägg pingar intressant.se]

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier? Del 2 av 3

Leka bort tiden

Det här är andra delen i min serie om tre inlägg där jag diskuterar och analyserar kring frågeställningen:

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier?

Här finns del 1 och del 3.

Innan jag ställde mig själv frågan – slösar vi bort för mycket tid på alla dessa nya former av sociala medier kastas i ansiktet på oss? Så valde jag att se vad internet självt kunde berätta för mig om det.

Har det blivit ett missbruk för oss med alla dessa avarter: facebook/myspace/lunarstorm/youtube/linkedIn/flickr/twitter/bloggar?

I Expressen så jag kan jag läsa mig till att “vi” slösar bort 20% av vår arbetstid på Facebook, Youtube och MSN.
Där citeras sociologen Roland Paulsen från Uppsala Universitet:

“- Det kan bli svårt att förstå meningen med jobbet. Vi producerar oerhört mycket mer än vi egentligen behöver. Därför får vi mycket tid över – framför allt inom tjänstesektorn.”

Att folk leker bort tid på jobbet handlar alltså om att vi – redan gör för mycket?

I tidningen Chef hittar jag två artiklar i ämnet – och kan inte riktigt samma synsett som Roland Paulsen. Enligt den första lite äldre av dem finner jag följande siffror från den årliga undersökningen Wasting Time Survey utförd av det amerikanska företaget Salary.com:

“Det här slösar arbetstagarna sin tid på:
34,7 % Privat surfande
20,3 % Umgänge med kolleger
17,0 % Privata ärenden”

Alltså är förmodligen slösurfandet det främsta tidsslösandet beteendet. Mer än vi snackar skit med varandra på en arbetsplats t o m.

I den andra lite fräschare artikeln så fuskas det enligt Chefs egen undersökning bort tre veckor om året per medarbetare. Tid som alltså hellre läggs på annat än arbete, trivselsurfandet t ex.

På smallbiztechnology.com så hittade jag en artikel som klart klagade på facebook som tidsdödare pga av flera skäl medan den hyllade LinkedIn. Artikeln var skriven ur både ett användar- och buisinessperspektiv. Mot slutet konstaterar författaren:

“While social media is a great tool for connecting people together (those you know and those you don’t know) don’t get bogged down in the “cool” factor of social media so much that you lose site of the productive aspects of it, such as finding new business or keeping in touch with customers.”

Så ur affärssynpunkt – så är det alltså bara bra?

Om man sedan tar sig ut till bloggosfären så skönjas många åsikter i frågan. Det värsta och mest aktuellea näs-aknen här verkar utan tvekan vara facebook.

Ebba von Sydow bloggade stolt om hur hon lämnade facebook i oktober. Hon skrev själv:

“För att få ut mycket av Facebook – så måste du lägga ner mycket i Facebook.”

och

“När du är mitt uppe i Facebook-snurren, och hanterar alla dina närmsta relationer där, är det i och för sig lätt att tro att det inte GÅR att leva utan det. Men skippar du bara att logga in under ett par dagar, så är du lika snabbt ute ur snurren”

men också

“Kanske kommer jag tillbaka om ett tag, under hemligt namn… Facebook, fas 2!”

Jag tror att det ligger lite i det här. Saker görs till vanor. Man sätts in och vänjer sig vid systemet. Så van, eller så många andra som blivit vana, att man förmodligen kommer tillbaka till det senare trots att man vet varför man lämnat det.

Hittade en härligt raljant åsikt här också:

“Facebook; bara för folk med kommunala jobb där man ändå inte får så mycket gjort innan lunch.”

Återigen det här med arbetslivet och bortslösande av tid alltså. Men när jag sedan bläddrade igenom kommentarerna hittade jag följande synpunkt:

“Varför har svenskar så svårt att skilja på vänner och bekanta?
Bekanta är de som ingår i ens nätverkt (digitalt eller inte) som man kan ha nytta av (eller roligt med) en vacker dag i framtiden. Det kan vara gamla studiekompisar, ex-jobbar kompisar osv, ex-träningskompisar osv.
Amerikanaren kan vara ytliga men jösses vad de är duktiga på att använda sig av sina nätverk. Kanske därför inte så konstigt att denna typ av tjänster växer mest där.
Utan internet eller mail var det lite jobbigare att hålla ‘koll’ på dem. Nu är det bra mkt enklare. Facebook är inget annat än en digital telefonkatalog över sitt nätverk. (därmed inte sagt att FB är det som gäller om några år. helst vill alla vara med i ett exklusivt nätverk, inte där alla är med)
Så det fyller sin funktion.
Nej, jag kör inte heller pokeningar, snöbollar, eller vampyrbett. Lika lite som jag fikar 2 ggr om dagen med mina jobbarkollegor.”

Tror faktiskt det ligger lite i det här. Det handlar lite om hur man använder medierna. Men också hur man ser på dom och vad dom är för en själv.Hos den amerikanska bloggaren Rick Mahn kan man läsa hans lista över tidstjuvar som hindrar honom från att blogga:

“5. # Social Media Ah, yes, our favorite topic these days. It takes *a lot* effort to keep up. Is it worth it? That depends, I’ve gotten some value from my efforts, met dozens of great people, found literally hundreds of great blogs, and had a lot of fun.”

Det finns självklart mycket positivt med tidstjuvar också. Väljer man att hålla på med det – så kommer det ta mycket tid i anspråk för att kunna fortsätta hålla på med det.

Andra vill bara döda facebook, eller iallafall fall sluta använda det. Schysst då att sätta upp ett tidsbestämt mål för det:

“Mitt senast tillkomna nyårslöfte är att avveckla Facebook. Innan januaris slut ska min Facebooksida släckas för evigt och begravas tillsammans med pisstrista vamyrattacker, virtuella drinkar, blommor och annat tjafs.”

Nästa inlägg kommer att handla om en potentiell lösning på problemet. Vad som egentligen suger med det hela, och om man egentligen kan förändra det så att det inte är tidsslöseri.

Andra bloggar om , , , , , , ,
[Detta inlägg pingar intressant.se]