Rationell & Emotionell reklam


Idag så redovisade vi en liten uppgift för Helejna vilken gick ut på att hitta 4 st bra och dåliga annonser/reklamfilmer som var antingen emotionella eller rationella.

I klar brist på wikipedia så låter jag mitt nemesis Hallberg förklara reklamtyperna såhär:

“Rationell reklam är reklam som fokuserar på en produkt och talar mycket om siffror och resultat medans emotionell reklam är inslag som fokuserar på känslor och en sinnestämmning”

Exemplet från youtube ovan tog Martin med idag och det är en gammal reklamfilm för Vasakronan. Han tog upp det som ett bra exempel på emotionell reklam. Filmen förmedlar en känsla av att Vasakronan är riktigt fräscht och man köper det. Jag tänkte nu lite kort dissekera den med Helejnas fyra stolpar om vad man egentligen behöver för att göra reklam:
1 Kreativitet / 2 Kändiskap / 3 Mod / 4 Pengar

  1. Rolig reklam. Känns fräsch och kul. Både humoristisk och fräsck i hur väggar och annat åker runt. Det slog mig när vi tittade på den idag att jag gått runt de senaste veckorna och tänkt på uttrycket: “Dra in magen så jag kommer förbi och fram” – det var alltså här nån kläckt det. Inte skitkul men det har satt sig klockrent i folks hjärnor.
  2. Bara det att man använd Mikael Persbrandt som speaker är så uppåt väggarna klockrent. Men att sedan t ex stoppa in Lasse Holm i en oväntad och extremt liten biroll är lysande exempel välavvägt och uttnyttjat kändiskap. Sedan att alla kan relatera till huvudpersonen som Bert Karlssons alterego gör väl det ännu mer närgånget.
  3. Man har vågat göra en grym reklam. Fräck på många sätt och säkert väldigt lyckad.
  4. Förmodligen var den inte gratis att spela in. Effekterna är grymma och Persbrandt säljer nog sig inte för en näve grus. Dessutom minns jag att den här reklamen rullade ganska många vändor på TV. Men så har det ju inte direkt gått dåligt för fastighetsbranchen de senaste åren.

Slogan-övning för Projektledning inriktning spel

Idag starade marknadskommunikationsblocket med Helejna Larsson från Admire. Vi gjorde bland annat en liten slogan övning för utbildningen. Med lite begränsingar och utgångspunkt i några ord vi spånat fram så skrev jag och Maya:
Bli en grym framtidstillgång.

Andra slogans från den lilla övningen blev:

  • Dagen spel – framtidens utbildning
  • Vill du ha fart och fläkt – sök till spel och projekt
  • Vad är ditt perspektiv
  • Får du inte spela hemma – kom till oss

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier? Del 3 av 3


Det här är tredje och sista delen i en en lite följetång där jag tragglat runt en högaktuell frågeställning och nu ska försöka komma fram till någon form av slutsats.

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier?

Här finns del 1 och del 2.

Jag har frågat mig själv om detta trivselklickande och nöjesurfande egentligen är av ondo. Jag tror att det till största del handlar om vi hur hanterar alla dessa nya system som kastas i ansiktet på oss.

Visst behövs det ibland rent disciplinära åtgärder när folk bara stirrar blint i skärmen, men jag tror att

Media Culpa så kunde jag i veckan läsa:

“Blocking social media sites may not be an entirely good idea. There will always be people who abuse trust and would spend plenty of time on social media sites with non-work related activities, but I believe the benefits outweigh the risks in the long run.”

Det viktiga är att kunna ta vara på det goda i dessa system. Jag vet inte om det ger så mycket att ändlöst klicka i pirates-spelet på facebook – med de sociala medierna erbjuder oss interaktion med varandra som faktiskt är ny – unik och fruktansvärt användbar.

Varför väljer folk då att sitta och leka istället för att t ex jobba? Jag tror att det handlar om vår hantering av dem och hur vi ser på dem.

Måste dom vara av ondo? Kan dessa system vara hjälpande för t ex företaget? Om framtiden ger oss arbetsplatser där vi använder sociala medier i arbetet. Kanske för uppenbart nyttiga saker som utvärdering och nätverkande men även roliga och uppiggande delar.

När blir företagens intranät minst lika roliga och bra som kanske facebook eller youtube? Vad säger framtiden?

Andra aktörer vill självklart skapa nästa story community. T ex vill aftonbladet“mer läsarmedverkan” genom att skapa ett socialt nätverk. Eftersom det är aftonbladet blir det säkert stort också.

Något annat som kommer är realtidstjänsterna. Twitter och numera googleiserade Jaiku är två aktörer där. Det handlar om att genom sms och strömmar kunna hålla koll på sina vänner och bekanta. Vem vill inte kunna göra det? Är det bara jag som tycker att feed:en i face(spy-)book är otroligt effektiv på att berätta när någon av mina vänner gjort slut med en flickvän eller är på toppenhumör. Mer sånthär kommer.

Det handlar om att mötas. Jag tror att det kanske är så enkelt att alla dessa möten är något bra. Det handlar om att sålla och skaka fram det funktioner som har mest mervärde. Få fram det som verkligen är nyttigt och användbart i dessa snabbväxande system.

Men går det egentligen? Kan jag ens ha rätt i det eller motsäger jag då mig själv?
Är det kanske mängden och sedan individens sorterande i gyttret som är halva poängen med webb 2.0?

Kanske. Hursomhelst är det fortfarande bra att mötas. Även om folk just nu leker bort rätt så mycket tid.

Andra bloggar om , , , , , , ,
[Detta inlägg pingar intressant.se]

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier? Del 2 av 3

Leka bort tiden

Det här är andra delen i min serie om tre inlägg där jag diskuterar och analyserar kring frågeställningen:

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier?

Här finns del 1 och del 3.

Innan jag ställde mig själv frågan – slösar vi bort för mycket tid på alla dessa nya former av sociala medier kastas i ansiktet på oss? Så valde jag att se vad internet självt kunde berätta för mig om det.

Har det blivit ett missbruk för oss med alla dessa avarter: facebook/myspace/lunarstorm/youtube/linkedIn/flickr/twitter/bloggar?

I Expressen så jag kan jag läsa mig till att “vi” slösar bort 20% av vår arbetstid på Facebook, Youtube och MSN.
Där citeras sociologen Roland Paulsen från Uppsala Universitet:

“- Det kan bli svårt att förstå meningen med jobbet. Vi producerar oerhört mycket mer än vi egentligen behöver. Därför får vi mycket tid över – framför allt inom tjänstesektorn.”

Att folk leker bort tid på jobbet handlar alltså om att vi – redan gör för mycket?

I tidningen Chef hittar jag två artiklar i ämnet – och kan inte riktigt samma synsett som Roland Paulsen. Enligt den första lite äldre av dem finner jag följande siffror från den årliga undersökningen Wasting Time Survey utförd av det amerikanska företaget Salary.com:

“Det här slösar arbetstagarna sin tid på:
34,7 % Privat surfande
20,3 % Umgänge med kolleger
17,0 % Privata ärenden”

Alltså är förmodligen slösurfandet det främsta tidsslösandet beteendet. Mer än vi snackar skit med varandra på en arbetsplats t o m.

I den andra lite fräschare artikeln så fuskas det enligt Chefs egen undersökning bort tre veckor om året per medarbetare. Tid som alltså hellre läggs på annat än arbete, trivselsurfandet t ex.

På smallbiztechnology.com så hittade jag en artikel som klart klagade på facebook som tidsdödare pga av flera skäl medan den hyllade LinkedIn. Artikeln var skriven ur både ett användar- och buisinessperspektiv. Mot slutet konstaterar författaren:

“While social media is a great tool for connecting people together (those you know and those you don’t know) don’t get bogged down in the “cool” factor of social media so much that you lose site of the productive aspects of it, such as finding new business or keeping in touch with customers.”

Så ur affärssynpunkt – så är det alltså bara bra?

Om man sedan tar sig ut till bloggosfären så skönjas många åsikter i frågan. Det värsta och mest aktuellea näs-aknen här verkar utan tvekan vara facebook.

Ebba von Sydow bloggade stolt om hur hon lämnade facebook i oktober. Hon skrev själv:

“För att få ut mycket av Facebook – så måste du lägga ner mycket i Facebook.”

och

“När du är mitt uppe i Facebook-snurren, och hanterar alla dina närmsta relationer där, är det i och för sig lätt att tro att det inte GÅR att leva utan det. Men skippar du bara att logga in under ett par dagar, så är du lika snabbt ute ur snurren”

men också

“Kanske kommer jag tillbaka om ett tag, under hemligt namn… Facebook, fas 2!”

Jag tror att det ligger lite i det här. Saker görs till vanor. Man sätts in och vänjer sig vid systemet. Så van, eller så många andra som blivit vana, att man förmodligen kommer tillbaka till det senare trots att man vet varför man lämnat det.

Hittade en härligt raljant åsikt här också:

“Facebook; bara för folk med kommunala jobb där man ändå inte får så mycket gjort innan lunch.”

Återigen det här med arbetslivet och bortslösande av tid alltså. Men när jag sedan bläddrade igenom kommentarerna hittade jag följande synpunkt:

“Varför har svenskar så svårt att skilja på vänner och bekanta?
Bekanta är de som ingår i ens nätverkt (digitalt eller inte) som man kan ha nytta av (eller roligt med) en vacker dag i framtiden. Det kan vara gamla studiekompisar, ex-jobbar kompisar osv, ex-träningskompisar osv.
Amerikanaren kan vara ytliga men jösses vad de är duktiga på att använda sig av sina nätverk. Kanske därför inte så konstigt att denna typ av tjänster växer mest där.
Utan internet eller mail var det lite jobbigare att hålla ‘koll’ på dem. Nu är det bra mkt enklare. Facebook är inget annat än en digital telefonkatalog över sitt nätverk. (därmed inte sagt att FB är det som gäller om några år. helst vill alla vara med i ett exklusivt nätverk, inte där alla är med)
Så det fyller sin funktion.
Nej, jag kör inte heller pokeningar, snöbollar, eller vampyrbett. Lika lite som jag fikar 2 ggr om dagen med mina jobbarkollegor.”

Tror faktiskt det ligger lite i det här. Det handlar lite om hur man använder medierna. Men också hur man ser på dom och vad dom är för en själv.Hos den amerikanska bloggaren Rick Mahn kan man läsa hans lista över tidstjuvar som hindrar honom från att blogga:

“5. # Social Media Ah, yes, our favorite topic these days. It takes *a lot* effort to keep up. Is it worth it? That depends, I’ve gotten some value from my efforts, met dozens of great people, found literally hundreds of great blogs, and had a lot of fun.”

Det finns självklart mycket positivt med tidstjuvar också. Väljer man att hålla på med det – så kommer det ta mycket tid i anspråk för att kunna fortsätta hålla på med det.

Andra vill bara döda facebook, eller iallafall fall sluta använda det. Schysst då att sätta upp ett tidsbestämt mål för det:

“Mitt senast tillkomna nyårslöfte är att avveckla Facebook. Innan januaris slut ska min Facebooksida släckas för evigt och begravas tillsammans med pisstrista vamyrattacker, virtuella drinkar, blommor och annat tjafs.”

Nästa inlägg kommer att handla om en potentiell lösning på problemet. Vad som egentligen suger med det hela, och om man egentligen kan förändra det så att det inte är tidsslöseri.

Andra bloggar om , , , , , , ,
[Detta inlägg pingar intressant.se]