I våras besökte Lärarnas Nyheter science-fiction lajvet Omicron som jag var med och arrangerade med LajvVerkstaden, för en 9:e klass ifrån Västerås.
Jag har tidigare skrivit om mitt arbete med LajvVerkstaden där vi arbetar med lajv som pedagogisk metod. I våras när lajvet Omicron kördes för första gången så deltog Lärarnas Nyheter på arrangemanget, där de två reportrarna fick roller som utstända av det Thetanska rikets propaganda-enhet. I artikeln Lajv på liv och död så berättar de ingående om spelet och intervjuar också läraren Linda Rausmark som är en otroligt driven lärare på Nybyggeskolan i Västerås som varit med och kört flera lajvprojekt.
Att journalisterna behövde anta rollerna och vara en del i spelet är viktigt när man ska dokumentera lajv, dels för att upplevelsen är väldigt svår att förstå om man inte själv deltar, samt att det bryter den magiska cirkeln & illusionen om någon icke-spelande är där man spelar.
Rymdskeppet seglar genom världsrymdens enorma tomhet när något oväntat händer. På färden hem till planeten Epsilon upptäcker vi en till synes övergiven farkost, och får order av hemmabasen att genomsöka den.
En mobil, militär forskningsstation upprättas. Vi finner brev, dagböcker, vapen och kroppsdelar. Var kommer dessa ifrån? Vem har lämnat dem, och varför är skeppet obemannat?
Tips om du vill läsa mer dokumenterat om lajv är är boken Nordic Larp som där man samlat berättelser och bilder från 30 nordiska lajv. Redaktören spelforskarna Jaakko Stenros och Markus Montola.
“För sju år sedan gick tretton personer ut Stockholms scenskola. Ett tajt gäng som fortsatte träffas även efter att utbildningen var avslutad. Minst en gång om året träffas de och äter middag. Men den här gången kommer inte Joakim.
Alla tänker på det, men ingen vill prata om varför.”
I lördags var jag på lajvet Joakim arrangerat av min vän Anna-Karin. Det handlade om en avgångsklass från scenskolan som sågs på en årlig återträff. Det var ett väldigt starkt lajv som inte lämnade mig oberörd.
Jag filmade under första delen av lajvet, sedan blev historien för mörk för att det skulle kännas troligt, eller ens vara kul att fortsätta filma. Därför slutar också filmen ganska abrupt.
Läs gärna Anna-Karins blogg där hon skrivit om tankarna bakom spelet.
Ibland så är man i en grupp som liksom hittar ett språk. En rå men hjärtlig ton där alla får skämtas om. Där man är taskiga, men på låtsas. Ett slags mobbingkonsensus där ingen råkar illa ut.
Jag ville berätta om en sådan grupp, men där en person inte alls tycker att det är roligt.
Jag ville berätta om Joakim.
Oklar på vad lajv är?
Läs en förklaring här: Vad är lajv?
Uppdaterat 21/9: Facebook har nu släppt en funktion för att minska mängden e-post för enskilda händelser. Uppdaterat 1/12: Det verkar nu heta Aviseringar istället för Händelser
Se bara till att kryssrutan “E-postfrekvens” under Kontoinställningar > Aviseringar, är ikryssad.
I Stockholm finns det en fantastisk lunchklubb som heter LunchBeat. Här är mina filmer från de senaste årens dansluncher.
Här är filmen från den senaste LunchBeat sessionen – First Fall Freakout som hölls den 30/8 2011 på Kulturhusets tak i centrala Stockholm. Jag gjorde även en kort sändning på Bambuser.
För mer än 1,5 år sedan så berättade min vän Molly Ränge om en idé för mig. Hon önskade sig ett ställe dit man kunde gå på lunchen och bara tokdansa. I en timme. Istället för att gå från de centrala kontoret till den tråkiga thairestaurangen, pizzerian eller vilken plats som nu alla vita skjortor och kavajer hägrar på för att under ångest och stress pressa ner måltiden.
Molly ville ha nått mycket bättre. Dans & lunch under lunchen.
En dröm om att de ångestfyllda luncherna kunde bytas ut mot nåt fantastiskt.
Sega steg tillbaka uppför trapporna skulle bytas mot svettiga röda nackar – yra av energi.
Och finns det inte – då får man skapa det.
Molly arrangerade den första klubben i juni 2010 tillsammans med vänner och kollegor.
14 personer i ett garage i centrala Stockholm.
Vi fick en varsin wrap & sallad för en liten peng.
Och vi dansade oss frälsta.
LunchBeat ska fortfarande vara enkelt att arrangera och det handlar egentligen bara om att följa det fight-club inspirerade manifestet. Numera finns LunchBeat även i Malmö och Göteborg.
Tack Molly och alla ni fantastiska människor i alla åldrar som gör LunchBeat till den fantastiska oas det har blivit!
Se mina filmer från tidigare LunchBeat
Det första sessionen. Smutsigt, förväntansfullt och härligt.
Jag var också förärad att få göra mixtapet till denna första LunchBeat och det kan ni ladda hem här på SoundCloud.
Innehåller en kort intervju med Molly om vad LunchBeat är för nått.
Folk var nu lite varmare i kläderna. Och den här gången hade man sett fram emot det länge. Denna film var också med i Sweet Sunday Web Crunch.
Från en av vändorna som hölls i Teater Brunnsgatans lobby.
Den svettigaste LunchBeaten hittils som hölls på KGB. Imma på allt!
Uppdaterat 5/9: Har lagt till artikeln “Disko på lunchen ökar kreativiteten” som publicerades i Dagens Nyheter samt webb-tv inlag från GP, Sydsvenskan & Expressen.
During this years medieveal week in Visby, Gotland, a big battle reenactment was made of the Battle of Wisby 1361, where thousands of gotlandic peasants were slaughtered by a well trained danish mercenary army. In this short movie I interviewed Peter Ahlqvist, one of the main organizers of the event.
650 years ago Gotland was traumatised. A Danish army, consisting of knights and professional soldiers invaded Gotland, and the peasants of the island gathered to resist the invaders. Thousands of them were slain.
Our project Battle of Wisby aims to honor the fallen and to remember their sacrifice for freedom by reenacting the battle and putting up a big military camp outside the walls of Wisby. Battle of Wisby
The project was the biggest medieval reenactment yet in Sweden and I am really happy to have been a part of it. Besides the battle a big war camp was also built which was open to the public all week. Two days prior to the big event in Wisby, the battle of Mästermyr was also reenacted. There where participating groups from 9 european countries making it about 250 people on the field and newspapers estimate 6 000 – 7000 in the audience for the battle next to the city walls of Wisby.
Kudos to the fantastic organizers with crew who have put in so much work for free and of course my most humble thanks to all the amazing participants for bringing this important piece of Swedish history back to reality – for a short while.
Under juli så deltog jag på lajvet Krigshjärta 5. Arrangemanget är del av en fantasylajvkampanj med ambitionen att skapa “kvalitativa intensiva lajv med fokus på väpnad konflikt mot bakgrund av en dramatisk och trovärdig berättelse”. Jag har länge velat dokumentera deltagares upplevelser av lajv och la därför en hel del tid på att skapa en videorapport under lajvet.
Tillsammans med Jimmy som åkte i min grupp så skapade vi en videodagbok som nu är ihopklippt till dryga 20 minuter där vi även intervjuat många övriga deltagare samt några av lajvets arrangörer.
“I den femte delen av Krigshjärta-krönikan vänder vi åter till det krigshärjade Jorgala där handelsfederationen Gillet och det cordovska riket envist kämpar om kontrollen över landet”
(…)
“Som vanligt strävar vi efter ett visuellt tilltalande och intensivt lajv med konflikter på många nivåer. Militärt, ideologiskt, socialt och kulturellt. “ Krighjärta
Oklar om vad lajv är?
Läs en förklaring här: Vad är lajv?
Jimmy Eriksson Werf som ni ser berätta i filmen och jag själv spelade under lajvet knektar i Ghazahwhat Majdyhajdar från Urman. I kampanjen är detta en realtivt ny kultur som strider på Gillets sida. De i gruppen som ansvarat för vår fiktion har tagit inspiration från medeltida Ottomanskt militärmode och arabisk klankultur.
Personligen är jag otroligt nöjd med arrangemanget. Att lyckas få ihop två stora härläger och fungerande små och storskaliga strider på det här sättet är unikt. Även kvaliteten på dräkter var otroligt hög vilket tyder på att arrangörerna verkligen lyckats fånga deltagarnas engagemang. Det har också bjudits på otroligt följsamt och ödmjukt spel från alla parter. Min grupp Ghazawhat har också varit fantastisk med särskilda hurrarop för vår tross som såg till att vi åt bra mat efter att ha ramlat runt i skogen i rustning och 30 graders värme.
Enda kritiken som jag har känt påtaglig är att arrangörerna inte hade någon person som enbart hade ansvar utanför spel och alltid fanns tillgänglig i sk. “off-läger” (ett läger utanför spelområdet dit spelare kan komma för arrangörskontakt). För de flesta gick det bra att kontakta arrangörerna i spel men för de som hade större logistiska uppgifter utanför spel var det ett tydligt problem att flertalet av arrangörerna placerat sina roller i staberna eller utspridda i grupper. Självklart var det också bra att de satt där de gjorde för att de då får en unik möjlighet att fördela spel men någon arrangör hade behövt till endast offansvar.
Men förutom den kritiken så ska arrangörer och de nästan alltid osynliga funktionärerna ha rejält med ros för att de lyckats sy ihop det här arrangemanget till den episka nivå det nådde. Det här är helt klart ett av det bättre lajven jag deltagit på.
Om filmen
Allt är filmat med min iPhone 4 och till flera av klippen av vi använt headsetmikrofonen för ljudupptagning. Detta hade jag gärna gjort till alla eftersom man då slipper störande ljud från omgivningen samt vindbrus men det var helt enkelt för bökigt att alltid få upp även headsetet.
Målet var förutom att kontinuerligt berätta om hur lajvet gick att också intervjua andra deltagare under och efter lajvet.
Filmandet gjordes utanför spelområdet eller väl dolt.
Sara Hjalmarsson har under flera år arbetat lajvdokumentation, bland annat den kommande dokumentären Play it Live. Under Krigshjärta så provade hon att använda moddade GoPro-kameoror.
Jag kan varmt rekommendera klippet som är bland det mest imponerande jag sett filmats från lajv. Kameran har fångat bland annat min grupp Ghazawhat stormandes upp genom stridsröken för att ta den sista kullen under lördagen. Jag är själv längst till vänster i början. Tro mig… som att vara i en film.
Själv blev jag också intervjuad av SVT i samband med Bardainspelningen till ett klipp där man vill visa upp ett riktigt lajv för alla de barn som vill ta steget från att titta på “rollspelstv” till att åka till ett arrangemang. Klippet publiceras förmodligen på webben under senhösten.
Film från Återträffen på Medeltidsveckan (& bakom kulisserna)
Under Medeltidsveckan i Visby så hölls en välbesökt återträff. Jag passade på att göra en liten film med Anders Edgar som också får innehålla lite andra väl valda klipp som inte fick plats i videorapporten.
Senast i november 2010 var jag i Oslo och arrangerade ett lajv tillsammans tillsammans med min vän Morgan samt flera andra svenskar. Alltid lika bra magkänsla att få träffa mina norska vänner jag lärt känna genom hobbyn. Några av de genuint finaste människor jag vet. Ser alltid fram emot att träffa dem.
Upplevde ett behov att samla mina tankar efter att ha läst Fredriks bloggpost. Det här är verkligen så sjukt hemskt.
Tjugoandra juli – som jag minns dagen
Känslan av att det hade kunnat vara jag.
Spenderade dagen igår men en dansk vän på söder i Stockholm. Han hade bara för några veckor sedan fått sitt liv helt omkastat. Allt han trodde på – den han skulle bli – vad han skulle göra på grund av en specifik händelse. Vi pratade länge om livet och vad man vill göra med det. Om hans och om mitt eget. Ett fantastiskt omskakande samtal och ett av de tyngre och bättre jag har haft. Efter en längre stunds samtal så vandrade vi mot Stockholms centrala delar. När vi står på Skeppsbron utanför slottet så ringer hans mamma. Hon hade hört om terroristdåd i Olso och undrade allt var okej med honom eftersom han ju var i Stockholm – och saker kunde ju hänt även här. Klockan var då runt fem på eftermiddagen.
Känslan av att det hade kunnat vara centrala Stockholm bomben smällt i.
Inte förrän senare på kvällen så läste jag på twitter om dåden på Utöya. Delar av centrala Olso var utblåst. Bilderna visade en krigszon. Ändå överskuggade det här allt. När jag stängde datorn vid halv två inatt fanns tvetydiga bud om mellan 10 och 30 dödade på ön. Nu är siffran uppe i 87. Sedan även 7 bekräftade från explosionen i Oslo.
Jag har vad jag själv för länge sedan deltagit på mindre politiska ungdomsläger.
Det hade kunnat hända där och då.
Tänker på mina norska vänner, många engagerade politiskt och i ungdomsorganisationer.
Det verkar vara väl, alla de jag känner. Men som Marcin de Kaminski nyss skrev “Bara att känna någon som känner någon som haft någon nära på Utöya räcker. Huga.“
Och det gör jag helt säkert. Det här är nära.
Vad kan vi göra?
Vi ska inte låta det här förändra vårt samhälle till det sämre.
Jag hoppas på ökad förståelse. Ökad demokrati. Ökad öppenhet.
Vi må aldri oppgi våre verdier.
Å vise at vårt åpne samfunn består også denne prøven.
At svaret på vold er enda mer demokrati. Norges statsminister Jens Stoltenberg – 2011-07-22
Det här är ett angrepp på Norge. På vår allas demokrati.
