“För sju år sedan gick tretton personer ut Stockholms scenskola. Ett tajt gäng som fortsatte träffas även efter att utbildningen var avslutad. Minst en gång om året träffas de och äter middag. Men den här gången kommer inte Joakim.

Alla tänker på det, men ingen vill prata om varför.”

I lördags var jag på lajvet Joakim arrangerat av min vän Anna-Karin. Det handlade om en avgångsklass från scenskolan som sågs på en årlig återträff. Det var ett väldigt starkt lajv som inte lämnade mig oberörd.

Jag filmade under första delen av lajvet, sedan blev historien för mörk för att det skulle kännas troligt, eller ens vara kul att fortsätta filma. Därför slutar också filmen ganska abrupt.

Det var intressant att filma i roll och stor skillnad från att med film dokumentera lajv som jag gjorde under Krigshjärta i somras. Här filmade jag endast under pågende spel.

Läs gärna Anna-Karins blogg där hon skrivit om tankarna bakom spelet.

Ibland så är man i en grupp som liksom hittar ett språk. En rå men hjärtlig ton där alla får skämtas om. Där man är taskiga, men på låtsas. Ett slags mobbingkonsensus där ingen råkar illa ut.

Jag ville berätta om en sådan grupp, men där en person inte alls tycker att det är roligt.

Jag ville berätta om Joakim.

Oklar på vad lajv är?
Läs en förklaring här: Vad är lajv?