The larp Till Death Do Us Part was organized in August in Birzeit Palestine. It was an amazing experience and through thoughtfully portraying Arabic and Nordic cultures during a wedding celebration. And as it was live role-playing I will now point out that this was not a real wedding.
Spel
Larpwriter Summer School 2012
I spent last week outside Vilnius in Lithuania, helping out with a ground-breaking project in the Nordic larp scene, the Larpwriter Summer School 2012.
When Our Destinies Meet – A black box role-playing system
Together with Morgan Jarl I have written the larp When Our Destinies Meet. It is not really “only a larp” – it would be better described a system for creating short larps.
Why We Play – An introduction to Nordic Larp
Yesterday I held a lecture about Nordic Larp. Here you can watch the presentation and my collections of links for further watching, reading and of course also playing.
LajvVerkstaden & sci-fi lajvet Omicron i Lärarnas Nyheter
I våras besökte Lärarnas Nyheter science-fiction lajvet Omicron som jag var med och arrangerade med LajvVerkstaden, för en 9:e klass ifrån Västerås.
#flickjox – Skämtet som blev en digital snöboll
Under min Almedalsvecka så tog ett skämt plats, fött bland annat ur den invite-hets som nu senast uppkommit genom lanseringen av Google+.
På Flickjox.com, “hemsidan” som @nikkelin satte ihop till den fiktiva sociala nätverket kan man läsa en riktigt bra version av hela förloppet fram till att skämtet blev publikt, skriven av Nikke.
Det började som ett skämt i stunden, som @petterkarlsson slängde ur sig till @danehav, i tisdags eftermiddag, apropå det absurda i att basera någonting (i det här fallet påminnelser om borttappade domäner) på att man kan ta emot e-post om nio år.
– Men om nio år, finns det ens e-post då eller måste man kontaktas via Flickjox?
Vi bor i dagarna, 10 personer, i en lånad lägenhet i centrala Visby, alla vi som tidigt på morgnarna stiger upp och gör God morgon Almedalen (#gma11). Det är 10 väldigt nördiga personer, som twittrar nästan lika mycket som vi pratar, och under timmarna som gick blev Flickjox ett internt même.
Jag, som under veckan svepts med av Google+ ställdes mot mina kollegor som till vissa delar har en mer nykter inställning och som började dissa tjänsten. “Är du inte med på det nya? Facebook är sååå 2007, men har du fått en invite till Flickjox va?” Och så fortsatte det. Vi är ett kollektiv där man inte slutar delta i köksdiskussionen att man är på övervåningen eller på muggen. Den pågår ju ofta parallellt på Twitter. Den här gången med hashtaggen #flickjox. Flickjox följde på så sätt med oss ut ur lägenheten, ut på webben och även ut i Visby och #almedalen. Och allt fler följde med på skämtet.
Från min sida fanns det inte någon baktanke när vi spann vidare med skämtet. Men under tidens gång väcktes flera tankar.
Hur viktigt är det att vara först med på tåget? Hur farligt är det att hamna efter?
Vad hade jag själv känt? Det fanns visserligen nu en maxlängd på att vara lurad. Skämtet höll på i knappt 48 timmar innan det blev outat. Från tisdagen den 5 juli halv fyra på eftermiddagen till lunchtid på torsdagen. Jag tycker det är tråkigt att folk kände sig lurade och Joakim Jardenberg var tidigt ute och gjorde en Bambuser-sändning med en ursäkt till de som upplevde att vi just lurat dem.
Men hetsen sätter här fingret på något som är om och kring oss och hela tiden.
Ursprungstweeten skriven av Robin Danehav.
Internet och kanske främst de sociala nätverken är idag organisk sammaväxta med våra liv (fritt efter Fredrik Wass). Och vår uppelvelse av nätverkens betydelse är inte längre något att förringa. När Facebook ändrar sin design så är det stundtals mer debatt och ilska än kring de flesta partipolitiska frågor.
Vi vill vara med. Och även om vi inte alltid vill vara först – så vill vi definitivt inte vara efter.
När den sistnämnda gruppen fattade att det var ett skämt utbröt den arga diskussionen om en twitterelit som inte går att lita på, som missbukar sin cred och som fryser ute och mobbar. Det var i det läget som Jocke Jardenberg gick ut med sin videoursäkt där han bad alla som kände sig sårade av skämtet om förlåtelse.
Sedan uppstod en paus i skojandet om Flickjox. När det återkom hade ordet fått en ny betydelse, det användes nu för att beskriva något som är ett skämt eller inte funkar.
Och att #flickjox sedan skulle nå DN… det hade jag verkligen inte väntat mig.
Jag hoppas att fler tar upp analysen av detta. Hur får vi skämta på nätet idag?
Har någon med många följare ett särskilt ansvar? Hur viktigt är det att vara först? Hur viktigt är det idag att inte vara sist?
Själv kommer jag varmast minnas alla skratten. Hur vi både i rum och digitalt skämtade om den ena galna funktionen som det påhittade flickjox hade och hur folk skrev glada tillrop om att de fått en invite… Vilket de naturligtvis bara hittade på, eftersom de naturligtvis inte fanns några.
Bild tagen strax efter skämtet var fött och Nikke kläcker ur sig att alla på Flickjox taggas men att ingen kommer att se något. Precis så absurt var det. Vi gillade det.
Ur ett deltagarkulturperspektiv så var det fantastiskt att se historien om flickjox utvecklas och skapas av alla som hoppade på skämtet. Eftersom egentligen ingen styrde fanns det ingen som kunde säga vad som var rätt eller fel och mängder av tokiga funktioner hittades på runtom i landet… Av folk som bara ville haka på.
Skämtet, berättelsen, luret fick ett eget liv. Och att se detta utvecklas i realtid kring ett socialt nätverk var verkligen intressant.
Den efterföljande analysen och debatten är på intet sätt slut och jag hoppas att fler kloka hjärnor hjälper till att fortsätta koka ner hela joxet.
Många bloggade vitt och brett om det hela:
Jerlerup påminde oss om vikten av att inte tappa den kritiska blicken
Deepeed skrev om sina tankar efteråt och även senare om den efterföljande elitist-debatten
Nikkelin summerade sina tankar och kontanterade att vi mest var tramsiga och kommenterade senare fortsättningen.
Donna fick sig ett gott skratt
Argbuggen upplevde att skämtet hade gått överstyr
David Nilsson skrev om att man som person med många följare också har ett ansvar
Opassande efterfrågar en avhandling
Magnus Höij nämner det i Digitala Affärers Almedalssummering
Anna Raftsjö – gjorde en summering
Webbtanten skrev om den efterföljande twitter-elit debatten
Ponts Löf efterfrågar lägre ljudvolym och större lyhördhet i den efterföljande diskussion
Kontaktmannen skriver också om twitter-elit diskussionen
Micke Kazarnowicz skriv ett mycket spritt inlägg som även det handlar om ansvar och förtroende mot dina följare
Makthavare.se uppgav #flickjox som “Årets på hittade Digitala tjänst” i sin almedalssummering.
Lars Arkland minns Flickjox som klart “joxigast” under Almedalsveckan
Henrik Summanen ställer frågan “Vem är det som kör egentligen” – vem är det som styr vad som skrivs och vems ansvar är det att lyssna?
Uppdaterat 19/7: Fram tills idag har 2021 tweets skrivits om #flickjox räknat från den första den 5 juli. Liveboard-statistiken från Twingly startades någon dag senare.
Enligt kartan hade 86% av alla tweets om Flickjox under perioden 5/7 – 19/7 skrivits från Gotland. Nog för att @arkland_swe fortfarande är en ivrig twittrare på ön så pekar detta på den höga koncentration av tweets som skrevs under Almedalsveckan. Men även redan då var det flera som tog upp skämtet på fastlandet.
Statistik genom twitter-arkivtjänsten Twapperkeeper
Har nu också lagt in den Bambuser-ursäkt som Jocke gjorde efter att skämtet blivit uppmärksammat och att folk blivit upprörda.
Uppdaterat 20/7: Lagt in ett gäng nya bilder, bland annat “alla ska taggas”-bilden på @nikkelin
Lajv – i etern och verkligheten
Det har varit mycket med lajv nu den senaste tiden och jag sammanfattar här lite vad jag pysslar med för olika projekt – förutom att jag såklart också åker på olika arrangemang.
LajvVerkstaden – arbetar med lajv som kulturform och pedagogiskt verktyg
LajvVerkstaden i Västerås som gör arbetar med lajv som pedagogisk metod i skolan. Då vi är sex medarbetare och jag har ett annat heltidsjobb med SocialVideo hinner jag inte jobba med alla LajvVerkstadens olika delar men just nu händer det riktigt mycket. Vi har skaffat en fantastiskt lokal på Culturen i Västerås och projekten strömmar in från hela Mälardalen.
Lajvfabriken Stockholm
Lajvfabriken är ett koncept som från början kommer från Norge och går ut på att man ska se till att det arrangeras ett lajv i månaden som skall max en kväll och lättillgängligt. I höstas besökte tidningen Stockholm City arrangemanget Sista Paret vilket mynnade ut i en jättefin tidningartikel som publicerades i förra veckan. Ni hittar artikeln här.
Tack vare artikeln så var det ett gäng personer som aldrig tidigare testat lajv som kom ett arrangemang jag höll i tillsammans med Martin Brodén i torsdag och dom var supernöjda med att ha kommit. Tack för det media. Lajvet vi körde var Nattro 120mg som är den svenska versionen av A place for Me to Rest som jag tidigare skrivit om här.
Prolog – Ett svenskt lajvkonvent
För tredje året i rad arrangerar jag tillsammans med Miriam Lundqvist och Martin Gerhardsson lajvkonventet Prolog. Idén består av att samla lajvare från Sveriges alla hörn och dessutom nå ut till lajvare som håller på med helt olika typer av lajv. En uppfattning är att lajv är en väldigt homogen skara men då tar man enligt min mening fel. Lajv finns i massor av former och genrer och ofta kan det vara väldigt vattentäta skott mellan de olika grupperna. Här kommer Prolog som en mötesplats där vi samlar alla under samma tak och tro mig, fantastiska möten uppstår.
Arrangemangets hjärta är att de i år 300 deltagare själva arrangerar över 100 olika programpunkter, alltifrån kortare lajv, föreläsningar, workshops och diskussioner. Lajv är ju deltagarkultur redan i sin grundform men här känner jag att vi tar det till sin spets och verkligen har ett arrangemang som står och faller med sina deltagare.
För de som är nyfikna på hobbyn så anordnar vi en besöksdag den 2:a april klockan. Ett speciellt program ihopplockat för både gamla och unga, från lek med Barda-Karl till föreläsning med Johanna Koljonen.
Titta på in vår hemsida och läs mer
Lajvexpert i P3 & P4
Sveriges Radio omnämnde mig i veckan som “lajvexpert” när dom ringde och intervjuade mig till Vaken i P3 & P4 om just lajv. Jag har fått jättebra feedback på intervjun och det känns jättebra att man lyckas sätta ord på till exempel varför jag faktiskt tror att det är bra att man håller på med det här.
Lyssna här eller här, inslaget är ca 7 minuter och en bra början för dig som undrar vad tusan hela det här inlägget handlar om.
Conspiracy for Good
Under min tid på Emmy-vinnande produktionsbolaget The company P så arbetade jag bland annat med projektet Conspiracy for Good. Jag var inblandad i produktionen på olika sätt i ca 1,5 år och under sommaren 2010 kulminerade projektet med fyra event i London. Jag lärde mig så otroligt mycket under den här tiden och det var otroligt att få arbeta med så många fantastiskt talangfulla människor. Att få skapa enorma transmedia-produktioner är ju inte något man får prova vilken dag som helst. Se gärna videon för en riktigt bra sammanfattning av projektet.
The company P proudly presents The Conspiracy For Good, together with Tim Kring, creator of Heroes and one of the top names in Hollywood. A several month long international hunt online and in cities all over Europe, reached London in July, 2010. The conclusion of this massive drama come in a series of street events, mobile games and online puzzles. The project raises 10 000 books, give scholarship to 50 young girls and build a library in Zambia. Från The company P.
Läs också gärna artikeln i Wired eller något annat ur medieflödet om projektet.
Hemsidan för projeket hittar ni här: Conspiracy for Good
Uppdaterat 2011-07-11: Projektet har blivit belönat med två Banff World Media Awards som “Best Cross-platform Project” och “Best In Interactive” sedan en nominering till “International Digital Emmy Awards 2011” finalist i “SXSW Interactive Award” och “SXSW Interactive Award” och en “Webby Award Honoree”.
Fler filmer från SPIEL Essen 2010
Jag bloggade igår om filmrapporten från Essen som ni alla bör se för att få en inblick i världens största brädspelsmässa.
Nu har jag satt ihop ytterliggare tre filmer från min och Kristoffer Lindhs resa.
Den första är en intervju med den nederländske speldesignern Joris Dormans om hans spel GetH2o. Ett spel för Kenyanska ungdomar designat tillsammans med Kenyanska speldesigners som handlar om problem i slumområden. Otroligt intressant.
I den andra filmen summerar Kristoffer årets mässa tillsammans med Marcus Brissman från speltidningen Fenix.
I den tredje filmen så interjvuar Kristoffer speldesignern Melissa Limes som designat det riktigt snygga kortspelet Cabo.
Om ni fortfarande inte sett den första filmen från Essen så hittar ni den här.
Rapport från SPIEL 2010 i Essen
Förra veckan åkte jag och Kristoffer Lindh till SPIEL 2010 i Essen.
SPIEL är världens största brädspelsmässa med ca 150 000 deltagare i alla åldrar. Från små barn till gubbar och gummor som alla har en sak gemensamt:
Kärleken till brädspel.
Filmen hade premiär i webbtv-showen Sweet Sunday Web Crunch söndagen den 31:a oktober.
Uppdaterat 2010-11-01: Nu finns tre nya filmer från Essen uppe att beskåda!
Speltrender 2010
En vän som jobbar som arbetar som konsult ringde upp mig och frågade lite om speltrender just nu. När jag väl pratat klart och skickat länklistan insåg jag att jag lika gärna kunde dela med mig av det här. Så vad är hett år 2010? Här kommer några av de ökande tendenserna, som inte på något sätt behöver ses som nyheter.
Social Gaming
Att man med spelet interagerar med andra. Antingen online med andra via multiplayerspel som exempelvis World of Warcraft. Det största tycker jag dock är att konsolspelen (Nintendo Wii och Playstation med ex Guitar Hero och Singstar) nu har kommit in i och tagit plats vardagsrummen på ett helt nytt sett de senaste åren. Det var inte ovanligt att barnbarnet spelade tennis på Nintendo Wii tillsammans med sin morfar för julen.
Vidare läsning: Wikipedia
Social Casual Games
Exempelvis världens största spel, Farmville, där man har extremt stark integration med det sociala nätverket Facebook.
Vidare läsning: Wikipedia
Motion based gaming
Spel där du använder fysiska gester för att påverka spelet. Nintendo Wii, Playstation Move och Xbox Kinect. Hade själv möjligheten att prova på Microsofts nya plattform Kinect för två veckor sedan och upplevelsen var helt klart bra.
Vidare läsning: Guide på Amazon.com
Serious Gaming
Spel som designas med ett annat syfte än enbart underhållning. Ex för utbildning
Vidare läsning: Wikipedia
Augmented Reality
Att med digitala medel “förstärka” verkligheten.
Vidare läsning: Wikipedia
A Place for Me to Rest
Jag arbetar med att fylla på sidan med saker satt upp eller arbetar med. Här kommer ett levande rollspelsarrangemang som jag har arrangerat tillsammans med Martin Brodén.
A Place for Me to Rest är ett preformance-liknande levande rollspel som handlar om att utforska monologen som kommuniktionsväg.
Spillerne ligger på gulvet og venter på starten. Ingen har lov til å ha direkte dialog med hverandre, bare snakke, lage lyder, bevege seg mot alle og ingen. Sakte begynner gruppen av mennesker å spille, ved å lytte til hverandre, snakke, synge og bevege seg rundt i lokalet. Arrangørene styrer musikk og lys, og bidrar til å sette forskjellige stemninger i rommet.
Artikel i Norska speltidningen Pegasus från Knutepunkt 2009:
Drømmen i Fargeboksen – Läs hela artikeln
Det har hittills gjorts tre uppsättningar:
Flatbox 2010. Av Martin Brodén, Petter Karlsson.
Knutpunkt 2009. Av Martin Brodén, Petter Karlsson & Maria Ljung
Höjdpunkt 2008 under namnet Nattro 120mg. Av Martin Brodén, Petter Karlsson & Emma Öhrström.
Inspirerat av Innan Hösten som spelades på SydCon 2001. Av Martin Brodén & Tova Gerge
Foto: Marianne Gundersson
Enklicksfeedback som sociala poängsystem
Under hösten har jag slutfört min utbildning. Det var en tvåårig KY i Göteborg som hette Projektledning inriktning spel. Mitt sista projekt var examensarbetet “Enklicksfeedback som sociala poängsystem”. Jag tänkte här presentera en introduktion och definition av enklicksfeedback från arbetet samt delar av analysen. Hela examensarbetet finns även tillgängligt för nedladdning. Trevlig läsning!
Introduktion
En typ av interaktion som blivit populär inom sociala medier de senaste åren är enklicksfeedback. Det är t.ex. ”gilla”-funktionen på Facebook eller ”digg”-funktionen på Digg.com. Då detta är en typ av interaktion vars användning är starkt växande, saknas kunskap om hur den påverkar användarna och vilken nytta man kan göra med den.
Många webbplatser är idag till största del baserade på användarnas eget innehåll. Vad vore wikipedia utan användarnas artiklar? Vad vore Facebook utan de material som dina vänner skapar?
Går det med ännu enklare interaktionsmetoder få fram ännu mera content?
Går det att bättre använda den samlade kraften hos alla de användare en sida redan har?
Jag skulle säga att det går i allra högsta grad. Enklicksfeedback möjliggör en enkel och snabb lösning för kommunikation och rankning. Med enbart ett klick från dess användare och ibland till och med utan att ens vara inloggad, kan en webbplats effektivt dra nytta av dess användare.
Definition av enklicksfeedback
Enklicksfeedback är feedback som ges med endast ett klick. Det kan vara
funktionen ”gilla” på facebook eller att ”digga” något på Digg.com.
Jag har valt att rikta in mig på system där man endast har valet att klicka eller
att inte klicka. Jag kommer dock beskriva vissa system förbigående, för att de
ligger inom samma område.
Jag har också valt att främst rikta in mig på system med funktionen ”gilla”.
Nyttoeffekter med enklicksfeedback
Jag har gjort en klassificering av 4 olika typer som kan dra nytta av effekterna av enklicksfeedback. Detta för att nyttan ser väldigt olika ut för de olika användartyperna.
Sajtägaren
Ägaren av webbplatsen.
Sajtägaren får mer content på sin webbplats i form av exempelvis gillanden. Kommunikation främjas också vilket gör att besökare stannar kvar på webbplatsen längre.
Att använda enklicksfeedback som enkel metod för rankning är även väldigt kraftfullt. Det kräver otroligt lite av användaren men rankingen kan vara desto mer värdefull.
Jag tror att det tack vare dessa effekter i förlängningen kan skapa goda ekonomiska fördelar för sajtägaren att ha enklicksfeedback på sin sida.
Skaparen
Användare som skapat content.
Den användare som skapat det content som blivit ”gillat” kan uppleva det som mycket glädjande att någon sett dennes inlägg. Gillandet kanske även kan tolkas på flera sätt. Exempelvis att personen är duktig, smart eller rolig.
När det skaparen gjort blir gillat får den uppmärksamhet och därigenom bekräftelse.
Kritikern
Användare som trycker på ”gilla” för att värdera content.
En kritiker som tycker om att välja att klicka ”gilla” några gånger när den exempelvis surfar igenom ett stort album av bilder på Facebook behöver inte känna att man måste skriva en kommentar på varje bild den uppskattar.
Den kan också tycka att det känns kul och bra att kommunicera ett gillande på någons status på Facebook eller digga en nyhet på Digg som man tycker var helt klockren. Man gillar helt enkelt att uttrycka sin åsikt.
Användaren som gillat, får också en relation till innehållet genom att den en gång brytt sig om det.
Konsument
En passiv användare som ej väljer att trycka på ”gilla” men som ändå drar nytta content har blivit ”gillat”/rankat
Det finns i system med enklicksfeedback många användare som inte använder funktionen alls trots funktionens enkla utformning.
Dessa användare drar dock ändå nytta av det, då de kan ha glädje av att ha se rankning, samt att se hur ens nätverk förhåller sig till varandra genom att se vem som gillar vad på Facebook.
Diskussion
Att man sänker tröskeln för interaktion så mycket man kan är i grunden något positivt eftersom det främjar mer interaktion. Detta är kärnan till varför enklicksfeedback är positivt. För att enkelhet helt enkelt är något eftersträvansvärt ur användarsynpunkt.
Finns det inte då risker med att man skapar en massa fattig content, om den enda åsikten som kommer fram med ett klick egentligen är att man läst det och i bästa fall man gillat det? Det skapar förmodligen högre värden när personer istället tar sig tid och skriver en kommentar. Jag tror dock inte att enklicksfeedback generellt sett gör att man väljer bort att skapa mer djupgående kommunikation. Jag tror att folk ibland vill ge ett content ett litet gillande, även om de fortfarande gärna kommenterar något om de känner för det.
Genom att ”gilla” eller ”digga” content så skapas också en relation mellan läsaren och innehållet. Användaren knyts till webbplatsen i helhet.
Vad innebär det egentligen att ”gilla” något på Facebook? Gillar man det verkligen? Att ”gilla” något är ett sympatiuttryck, en allmän uppskattning av personen och meddelandet. Det skapar bekräftelse hos läsaren. Något som absolut stärker de exhibitionistiska drag som många får av att vika ut sina liv på Facebook. Att ”gilla” något innebär egentligen bara att läsaren sett meddelandet och tryckt på en knapp. Detta till trots ska man inte förringa det som något oväsentligt, då det uppvisar att någon faktiskt läser. Det löser till exempel problemet med den osynliga mottagaren på nätet. På både Facebook och Friendfeed kan man också se exakt vem som gillat vad.
En teori jag hade i början av arbetet av om enklicksfeedback var, om fenomenet kunde skapa ett mellansteg mellan de som enbart passivt surfar och de som kommenterar och skapar innehåll. Det som jag kommit fram till är nog snarare att det sker mer interaktion bland de 10 % som redan är väldigt aktiva. Detta är i sig absolut inte är något dåligt, eftersom de då skapar relationer mellan content som kanske annars ingen hade interagerat med.
Det finns många exempel på webbplatser med enklicksfeedback där beteendet har närmat sig ”game-like”. Exempel på det är till exempel Reddit:s karma-system där användare får belöning för sina interaktioner och gillanden. Den sportsliga sidan har dykt upp hos många och man jagar helt enkelt efter högre karma. Intressant är också den norska communityn Underskog som också har vissa moment av enklicksfeedback. Här delar man ut en viss mängd ”kudos” till varandra. Dock kan endast mottagaren och sändaren se hur mycket kudos man gett och fått. Ett väldigt intressant grepp.
Något som syns på de olika social news sidorna är ju att det verkligen finns en stark kollektiv kraft med enklicksfeedback till rankning och med rankningssystem rent generellt kan man också hitta många nyttopoänger. Till exempel kan man titta på e-handelssajten Amazon.com. Sedan man infördet det femstjärniga betygsystemet ökade man sin conversion rate med 50 %1. Conversion rate är den andel av besökare som går in på webbplatsen och gör ett köp, då man kunde se vad andra tyckte om produkterna man skulle inhandla. Vi människor gillar helt enke lt betyg och på Amazon har det fungerat på ett otroligt kraftfullt sätt.
Många saker pekar helt enkelt på att enklicksfeedback är riktigt bra. Det betyder dock inte att en sajtägare över exempelvis ett community bör införa funktionen helt okritiskt. Man måste först se igenom vilket syfte man vill uppnå. Men om detta kan gagnas av enklicksfeedback så bör man definitivt skapa möjligheter för kunna använda det.
Läs hela examensarbetet
Ladda hem examensarbetet här som pdf eller läs det här på Google docs.
Tack till
Jag vill passa på att tacka alla som hjälp till med arbetet. Främst Fredrik Wass, Andie Nordgren, Eirik Fatland och Sus Lundgren för era idéer och att ni tog er tid till intervju. Varmt tack också till alla som hjälp till med stor och liten korrektur.
Andra bloggar om web 2.0, webb 2.0, sociala medier, enklicksfeedback, deltagarkultur, examensarbete, digg, facebook, feedback, system
LIA 3 på The company P
Jag har sedan hösten 2007 gått på utbildningen Projektledning inriktning spel. Då detta är en kvalificerad yrkesutbildning (KY) så måste en tredjedel av tiden vara i form av LIA – lärande i arbete – vilket motsvarar praktik. Jag under samtliga tre LIA-perioder varit på The company P.
LIA på The company P
Jag har gjort min tredje och sista LIA-period som produktionsassistent på The company P AB under våren 2009.
The company P är ett Stockholmsbaserat produktionsbolag grundat år 2005. På P så arbetar man med att utnyttja deltagandes kraft i dom nya medierna. Men man gör också det tillsammans med de traditionella medieformerna som exempelvis TV.
Detta har exempelvis gjorts i den Emmy-vinnande cross-media produktionen Sanningen om Marika (2007) som skapade en gränslös fiktion där deltagarna kunde delta i en berättelse som utnyttjade alla tänkbara medier.
Exempel på kunder till The company P är 20th Century Fox television, Nokia, SVT, Swedish Institute of Computer Science (SICS) och Svenska spel.
Hur var det?
Att få ha jobbat med de nya produktionerna The Artists som är sam-europeisk crossmedia upplevelse tillsammans med bl a SVT samt TEVA-projekt som görs tillsammans med Tim Kring som skapat HEROES och Nokia har varit otroligt spännande. Triviala saker som att ringa Tim Kring:s assistent gör att dagen helt enkelt känns lite mer spännande. Att sedan få arbeta en del med designen känns är otroligt spännande.
Tills stor del har jag utfört administrativa sysslor såsom ekonomi och bokningar men detta har hela tiden varvats med designarbete, pitchar för kund, hemsidearbete etc. Jag har verkligen trivts med det.
Jag kan inte påstå annat än att jag är väldigt nöjd med denna tredje och sista LIA. Den har förutom många lärdomar gett mig möjligheter till att jobba kvar på The company P. Jag är personligen väldigt nöjd med vart utbildningen och LIA-perioderna har tagit mig.
Läs mer om The company P och produktionerna på:
http://www.thecompanyp.com
Andra bloggar om pervasive, crossmedia, verklighetsspel, LIA, praktik, praktikplats, Sanningen om Marika, Teva
Spöa Fuglesang i schack tillsammans
I det anrikt historiska spelet schack så har läsarna på DN:s webbplats nu chansen att ge den svenske astronauten Christer Funglesang en omgång.
Enligt en artikel i DN i juli så beskriver sig Fuglesang sig själv som en ”ganska medelmåttig” spelare. Hur det än är med den saken så är det ett väldigt roligt initiativ.
Spelet spelas genom att när Fuglesang gjort sitt drag så får läsarna chansen att i en klassisk webb-omröstning välja ett av tre valbara drag. Dessa väljs av den svenske mästaren Richard Wessman i tillsammans med DN:s schackredaktör Ulf Hörberg.
Utgången av spelet är därför enligt min mening ganska oviss. Det kommer visserligen bara finnas tre ganska bra drag – men vilket som väljs och om det är det bästa är det ju den stora spelarbasen som väljer. Där beror det helt enkelt på vilka som spelar. Är det schack-entusiasterna som hittar till sidan för att det tycker att det hela är riktigt fräckt – eller är det medelmåttor som bara vill få en chans till lite micro-interaktion med Fuglesang uppe i den internationella rymstationen ISS.
Jag skulle gissa på det första och eftersom all tre val bör vara relativt bra så tror jag att han kommer att få erkänna sig besegrad. Men det är förstås upp till bevis.
You must be logged in to post a comment.