Enklicksfeedback som sociala poängsystem

Enklicksfeedback som sociala poängsystem
Under hösten har jag slutfört min utbildning. Det var en tvåårig KY i Göteborg som hette Projektledning inriktning spel. Mitt sista projekt var examensarbetet “Enklicksfeedback som sociala poängsystem”. Jag tänkte här presentera en introduktion och definition av enklicksfeedback från arbetet samt delar av analysen. Hela examensarbetet finns även tillgängligt för nedladdning. Trevlig läsning!

Introduktion

En typ av interaktion som blivit populär inom sociala medier de senaste åren är enklicksfeedback. Det är t.ex. ”gilla”-funktionen på Facebook eller ”digg”-funktionen på Digg.com. Då detta är en typ av interaktion vars användning är starkt växande, saknas kunskap om hur den påverkar användarna och vilken nytta man kan göra med den.

Många webbplatser är idag till största del baserade på användarnas eget innehåll. Vad vore wikipedia utan användarnas artiklar? Vad vore Facebook utan de material som dina vänner skapar?

Går det med ännu enklare interaktionsmetoder få fram ännu mera content?
Går det att bättre använda den samlade kraften hos alla de användare en sida redan har?

Jag skulle säga att det går i allra högsta grad. Enklicksfeedback möjliggör en enkel och snabb lösning för kommunikation och rankning. Med enbart ett klick från dess användare och ibland till och med utan att ens vara inloggad, kan en webbplats effektivt dra nytta av dess användare.

Definition av enklicksfeedback

Enklicksfeedback är feedback som ges med endast ett klick. Det kan vara
funktionen ”gilla” på facebook eller att ”digga” något på Digg.com.

Jag har valt att rikta in mig på system där man endast har valet att klicka eller
att inte klicka. Jag kommer dock beskriva vissa system förbigående, för att de
ligger inom samma område.

Jag har också valt att främst rikta in mig på system med funktionen ”gilla”.

Facebook-likes-0903-ny

Nyttoeffekter med enklicksfeedback

Jag har gjort en klassificering av 4 olika typer som kan dra nytta av effekterna av enklicksfeedback. Detta för att nyttan ser väldigt olika ut för de olika användartyperna.

Sajtägaren
Ägaren av webbplatsen.

Sajtägaren får mer content på sin webbplats i form av exempelvis gillanden. Kommunikation främjas också vilket gör att besökare stannar kvar på webbplatsen längre.

Att använda enklicksfeedback som enkel metod för rankning är även väldigt kraftfullt. Det kräver otroligt lite av användaren men rankingen kan vara desto mer värdefull.

Jag tror att det tack vare dessa effekter i förlängningen kan skapa goda ekonomiska fördelar för sajtägaren att ha enklicksfeedback på sin sida.

Skaparen
Användare som skapat content.

Den användare som skapat det content som blivit ”gillat” kan uppleva det som mycket glädjande att någon sett dennes inlägg. Gillandet kanske även kan tolkas på flera sätt. Exempelvis att personen är duktig, smart eller rolig.

När det skaparen gjort blir gillat får den uppmärksamhet och därigenom bekräftelse.

Kritikern
Användare som trycker på ”gilla” för att värdera content.

En kritiker som tycker om att välja att klicka ”gilla” några gånger när den exempelvis surfar igenom ett stort album av bilder på Facebook behöver inte känna att man måste skriva en kommentar på varje bild den uppskattar.

Den kan också tycka att det känns kul och bra att kommunicera ett gillande på någons status på Facebook eller digga en nyhet på Digg som man tycker var helt klockren. Man gillar helt enkelt att uttrycka sin åsikt.

Användaren som gillat, får också en relation till innehållet genom att den en gång brytt sig om det.

Konsument

En passiv användare som ej väljer att trycka på ”gilla” men som ändå drar nytta content har blivit ”gillat”/rankat

Det finns i system med enklicksfeedback många användare som inte använder funktionen alls trots funktionens enkla utformning.

Dessa användare drar dock ändå nytta av det, då de kan ha glädje av att ha se rankning, samt att se hur ens nätverk förhåller sig till varandra genom att se vem som gillar vad på Facebook.

Diskussion

Att man sänker tröskeln för interaktion så mycket man kan är i grunden något positivt eftersom det främjar mer interaktion. Detta är kärnan till varför enklicksfeedback är positivt. För att enkelhet helt enkelt är något eftersträvansvärt ur användarsynpunkt.

Finns det inte då risker med att man skapar en massa fattig content, om den enda åsikten som kommer fram med ett klick egentligen är att man läst det och i bästa fall man gillat det? Det skapar förmodligen högre värden när personer istället tar sig tid och skriver en kommentar. Jag tror dock inte att enklicksfeedback generellt sett gör att man väljer bort att skapa mer djupgående kommunikation. Jag tror att folk ibland vill ge ett content ett litet gillande, även om de fortfarande gärna kommenterar något om de känner för det.

Genom att ”gilla” eller ”digga” content så skapas också en relation mellan läsaren och innehållet. Användaren knyts till webbplatsen i helhet.

Vad innebär det egentligen att ”gilla” något på Facebook? Gillar man det verkligen? Att ”gilla” något är ett sympatiuttryck, en allmän uppskattning av personen och meddelandet. Det skapar bekräftelse hos läsaren. Något som absolut stärker de exhibitionistiska drag som många får av att vika ut sina liv på Facebook. Att ”gilla” något innebär egentligen bara att läsaren sett meddelandet och tryckt på en knapp. Detta till trots ska man inte förringa det som något oväsentligt, då det uppvisar att någon faktiskt läser. Det löser till exempel problemet med den osynliga mottagaren på nätet. På både Facebook och Friendfeed kan man också se exakt vem som gillat vad.

En teori jag hade i början av arbetet av om enklicksfeedback var, om fenomenet kunde skapa ett mellansteg mellan de som enbart passivt surfar och de som kommenterar och skapar innehåll. Det som jag kommit fram till är nog snarare att det sker mer interaktion bland de 10 % som redan är väldigt aktiva. Detta är i sig absolut inte är något dåligt, eftersom de då skapar relationer mellan content som kanske annars ingen hade interagerat med.

Det finns många exempel på webbplatser med enklicksfeedback där beteendet har närmat sig ”game-like”. Exempel på det är till exempel Reddit:s karma-system där användare får belöning för sina interaktioner och gillanden. Den sportsliga sidan har dykt upp hos många och man jagar helt enkelt efter högre karma. Intressant är också den norska communityn Underskog som också har vissa moment av enklicksfeedback. Här delar man ut en viss mängd ”kudos” till varandra. Dock kan endast mottagaren och sändaren se hur mycket kudos man gett och fått. Ett väldigt intressant grepp.

Något som syns på de olika social news sidorna är ju att det verkligen finns en stark kollektiv kraft med enklicksfeedback till rankning och med rankningssystem rent generellt kan man också hitta många nyttopoänger. Till exempel kan man titta på e-handelssajten Amazon.com. Sedan man infördet det femstjärniga betygsystemet ökade man sin conversion rate med 50 %1. Conversion rate är den andel av besökare som går in på webbplatsen och gör ett köp, då man kunde se vad andra tyckte om produkterna man skulle inhandla. Vi människor gillar helt enke lt betyg och på Amazon har det fungerat på ett otroligt kraftfullt sätt.

Många saker pekar helt enkelt på att enklicksfeedback är riktigt bra. Det betyder dock inte att en sajtägare över exempelvis ett community bör införa funktionen helt okritiskt. Man måste först se igenom vilket syfte man vill uppnå. Men om detta kan gagnas av enklicksfeedback så bör man definitivt skapa möjligheter för kunna använda det.

Läs hela examensarbetet

Ladda hem examensarbetet här som pdf eller läs det här på Google docs.

Tack till

Jag vill passa på att tacka alla som hjälp till med arbetet. Främst Fredrik Wass, Andie Nordgren, Eirik Fatland och Sus Lundgren för era idéer och att ni tog er tid till intervju. Varmt tack också till alla som hjälp till med stor och liten korrektur.

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

Framtiden för mediebranschen

Vår i Stockholm

Just nu pågår konferensen Moving Images i Malmö som behandlar mediebranschen i dess vida begrepp; dataspel, film, tv, webb mm. Med möten över branscherna vill man skapa nya affärsmöjligheter och innovation.

Det hela sänds även live via Bambuser vilket gör att det även kommer att gå att titta på efteråt.

Inför Moving Images så hölls även en bloggsstaffeten där Fredrik Wass på Bisonblog skrev det sjunde och avslutande inlägget.

Fredrik skriver om framtiden för mediebranschen och här kommer han slutkläm:

Framtidsscenarier – så kommer min bransch att förändras

  • Fler än någonsin kommer att kunna ta betalt för att skapa medieinnehåll. Intäktsströmmarna kommer att vara fler men smalare.
  • Precis som att artister tjänar mer pengar på att arrangera konserter än att sälja skivor, kommer medieprodukter att även fortsättningsvis ta stöd från events, samarbetspartners, sponsorer och andra typer av samarbeten. Många gör redan det idag. Jag tror att det ökar.
  • Bra innehåll ser ljusa tider! Det blir viktigare än någonsin att leverera kvalitetsinnehåll som kan bli konversationssamlare och sociala objekt för målgruppen. Det håller inte att publicera nyhetsbyråmaterial och rewrites dagarna i ända.
  • Individer behöver behärska fler än ett medieformat för att vara attraktiva som journalister, konsulter eller producenter. Förutom de rent tekniska formaten måste du även kunna förstå olika tilltal, angreppssätt och målgruppsmedverkan.
  • Vi har bara sett början. TV-tittandet är fantastiskt och nu frigörs ännu mer kraft genom skrotningen av tablå-tv till förmån för när-var-hur-du-vill-tittandet. Interaktion var människans grundtillstånd fram till 1940-talet när tv:n slog igenom. Nu återuppstår människan som producent i allmänhet och social varelse i synnerhet.
  • Den ljusnande framtid är vår.

Läs hela inlägget här som till stor del behandlar ett besök på Google i Mountain View i Kalifornien.

Flera poänger här känns otroligt starka. Jag gillar särskilt påståendet att interaktion var människans grundtillstånd innan tv:n. Jag är inte helt säker på att det är helt sant, och jag tror dessutom att även radion, journalfilmen och predikstolen tidigare inneburit passiv åskådarkultur som knappast heller burit upp interaktion långt. Däremot så tillåter jag mig också vara hoppfull över framtiden.

Andra bloggar om , , , ,

Hur används Twitter egentligen?

09june-twitter-user

Twitter är i skrivande stund världens största och mest populära nätverk. Harvard Business review publicerade i dagarna artikeln Men Follow Men and Nobody Tweets.

I den har man gjort en omfattande studie 300 000 användare och ett par tydliga slutsatser har kunnat dras.

Män följer män

Män och kvinnor följer ett lika stort antal användare på twitter. Däremot så har män 15% fler followers än kvinnor.

Det är också dubbelt så vanligt att en man följer en annan man. Det är också 40% troligare att en manlig genomsnittsanvändare blir följd av en annan man än av en kvinna.

10% av användarna står för 90% av innehållet

Genomsnittsanvändaren på Twitter gör aldrig mer än ett enda inlägg (Tweet). Den stora mängden content på Twitter görs av 10% av användarna. Enligt artikeln så gör detta att Twitter mer liknar Wikipedia där 15% av användarna står för 90% av innehållet. Den visar också att 50% av användarna gör ett inlägg max var tredje dag.

Det här upplever jag som väldigt trovärdiga slutsatser dömt ifrån mitt eget användande. De flesta jag är knuten till på Twitter postar aldrig något. Ett gäng postar ibland och några få postar extremt ofta.

twitter research 1.jpg

Det här gör att Twitter inte blir som Facebook, där kärnan är connectivity, d.v.s. att komma i kontakt med vänner och bekanta. Twitter är snarare en distributionskanal där de flesta väljer att passivt lyssna på de kanaler som de tycker är intressanta.

Artikeln hittades via Mashable.

Uppdaterat 4/6:
Nu även i Resumé vilket i sin tur blev vackert dissekerat av Intellecta Webb i ett mycket bra inlägg om poängen med Twitter.

1. Resumé är 1 dag senare än min twitterfeed (och 2 dagar senare än ursprungskällan)
2. Resumé länkar inte. Vare sig till sekundärkällan eller primärkällan.
3. Resumé skriver att det är en studie från Harvard Business Review (vilket det alltså inte är, och det står inte heller i deras källa Brand republic)

– Snabbare

– Kunnigare

– Länkat

– Oftast rakt på källan (eftersom man inte först behöver lotsa folk via en egen webb)

Därför använder jag twitter och därför borde DU använda twitter, för liknande saker inträffar VARJE DAG HELA TIDEN.
Läs hela artikeln här.

Andra bloggar om , , , ,

petterkarlsson.se + @petterkarlsson + internetreflektion

blog_petterkarlssonse

Lite korta bloggnyheter först. Jag finns numera på http://petterkarlsson.se
Den gamla adressen till bloggen kommer att fungera även i fortsättningen.

Jag har de senaste månaderna börjat testa Twitter och jag är övertygad. Det otroligt stora utbudet av flöden göra att jag användaren verkligen kan använda tjänsten till det den helst vill. Jag väljer själv vilka flöden jag följer och jag har alla möjligheter i världen att hitta sådant som intresserar mig. Bland övriga intressanta användningsområden är att i realtid följa trender och minut-aktuella världshändelser.

Vad gäller det egna skrivandet så kan twitter användas som en facebook-status med personliga reflektioner eller som ett mer professionellt verktyg. För mig lutar det nu åt det senare och jag låter istället mitt “privatliv” (vad som nu finns kvar av det) synas på Facebook.

Följ gärna @petterkarlsson på Twitter

Appropå “intrånget” och uppluckringen av vad som faktiskt tidigare var ett privatliv så skrev Fredrik på bisonblog en väldigt intressant sak i den gångna veckan, jag rekomenderar er att läsa hela inlägget:

Internet växer organiskt, precis som ett träd med grenar, eller rötter om man så vill. Och kanske kan vi lättare förstå vad som håller på att hända om vi tänker på det i termer av mänsklig evolution snarare än tekniska framsteg. Att finnas online blir en del i att vara människa. Att vara människa innebär att finnas online.

Vi växer ihop och vi vet inte riktigt var vi är på väg. Jag tycker att det här är otroligt spännande. Vad blir internet? Hur länge till kommer vi att kalla internet för just internet? Det är som det länge kallats ett “fönster” ut mot resten av världen. Men idag är det en del av världen. Och en del av dig.

Andra bloggar om , , , , , ,

Enklicksfeedback som sociala poängsystem – En introduktion

thumbs

Hela arbetet finns nu publicerat här.
Uppdaterat 10/10.

I höst ska vi på utbildningen Projektledning inriktning spel slutföra våra examensarbeten. I mars så presenterade vi våra förstudier och ämnet jag har valt att skriva om kallar jag “Enklicksfeedback som sociala poängsystem”.

Vad är enklicksfeedback som sociala poängsystem?

En typ av interaktion som blivit populär inom sociala medier de senaste åren är enklicksfeedback. Det är t.ex. “gilla”-funktionen på Facebook eller “digg”-funktionen på Digg. Då detta är en typ av interaktion vars användning är starkt växande saknas kunskap om hur den påverkar användarna och vilken nytta man kan göra av den. Exempelvis finns stora möjligheter att använda enklicksfeedback till olika typer av rankningssystem. Hur kan detta i så fall användas för att få bästa möjliga effekt?

Enklicksfeedbackfeedback genom ett enda klick
Sociala poängsystemvärden som deltagarna som deltagarna skapar tillsammans inom ett system

facebook-likes-0903-ny

Exempel 1: Facebook “likes”

digg1

Exempel 2: Digg.com

Keynote från presentationen av förstudien

Här är min keynote på slideshare från mars 12/3 2009 där jag presenterade min förstudie.

Ditt företag kan påverka mitt examensarbete

Jag kommer under det kommande halvåret att efter företag eller andra intressenter som ser marknadsnytta i system med enklicksfeedback. Detta innebär dels en möjlighet att ta del av resultatet och dels en möjlighet att påverka vad jag ska rikta in mig på att undersöka. Exempelvis om jag helt borde rikta in mig på crowdsourcing eller rankningsystem.

Låter detta intressant? Hör isåfall av er till mig på petter.karlsson@gmail.com så pratar vi vidare.


Andra bloggar om , , , , , , , ,

Web 2.0 på 5 fem minuter – Favorit i repris


2007 så skapade Michael Wesch filmen The Machine is Us. Wesch är assistant professor på Kansas State University inom med kulturantropologi och “Media Ecology”. Filmen har ju några år på nacken nu men den förklarar web 2.0 på ett grymt bra sätt och den lyfter mot slutet vissa filosofiska frågor om hur samhället kan förändras på grund av vår förändrade kommunikation.

För några tusen år sedan spreds information med det talade ordet. Under de senaste hundra åren spreds ordet i västvärlden av kyrkan som då i princip hade monopol på nyheter och informationsspridning. I och med att det tryckta ordet blev möjlighet och tidningar till slut kom till mans egendom blev informationsspridningen starkare och starkare. Med radion och tv:n, som fortfarande kunde vara kraftigt styrda så kunde vi blixtsnabbt nås av information. Idag har varje människa sin egen tidning. Det tar 3 klick bort och sen har du skapat din egen blogg. Alla kommer inte att hitta den, men den finns, och den är möjlig att nå. Detta gäller inte bara bloggar utan även många andra former av social media som facebook, twitter eller youtube. Kanalerna och möjligheterna kommer bara blir fler och fler. Vi kan nu själva producera och distribuera vilket innehåll vi själva vill, på någon minut. Jag är övertygad om att detta har ohyggligt stor relevans på hur vårt framtida samhälle kommer att se ut.

Andra bloggar om , ,
, , , ,

Pedagogik + teknik i skolan

En film om projektet Mobile Learning Environments som  på gick från maj 2007 till december 2008. Projektet handlade om hur man kan jobba med mobila enheter i en utbildningsmiljö och hur man kan använda dessa till exempelvis kollaborativt lärande och implementering av spelsystem.

Annat spännande för skolvärlden är företaget Unikum. Deras tjänst är en egentligen väldigt enkel – en webb 2.0 lösning för att skapa en socialt nätverk för lärare, elever och föräldrar på skolan som hanterar mål, planer och dokumentation. Genom verktyget hålls en smidig och lättanvänd kommunikation mellan alla parter. Det här luktar lite som framtiden och användarna verkar ju förstås enligt hemsidan helnöjda.

Andra bloggar om , , , , , ,

Deltagarkultur – Bok och Seminarium

Deltagarkultur - Boken

Interacting Arts är ett hopkok av konstnärer, aktivister, mediekritiker och kanske viktigaste av allt spelare. De har i åratal utforskat interaktion i gränslandet mellan spel, konst, lek, aktivism, litteratur osv…

Det finns mycket samlad kunskap genom åren och man har bla arrangerat det banbrytande verklighetsspelet scen3 och preformence-verket Mindfeed som sattes upp med Moderna Museet under Node Stockholm 2008, Zonen – det första dataspelet baserat på ett levande rollspel (Force Majeure 2002) och nu det högaktuella verklighetsspelet Maskspel Norrort (missa inte!).

Man har även gett ut en papperstidning varav flera nummer finns på webben.

I webb 2.0-ålderns tidevarv har dom nu skrivit boken Deltagarkultur som behandlar just deltagarkulturen kontra – åskådarkulturen. Hur definieras deltagarkultur och är dess motsats något dåligt egentligen?

Uttrycket slängs det runt med rätt friskt idag, men här har i vilket fall Interacting Arts suttit sin pocketboksdefinition på det hela.

Vad sägs om:

KOMMUNIKATIONEN ÄR ENBART ENKELRIKTAD.
DU SKA BARA TACKA OCH TA EMOT

eller

DET HÄR ÄR ÅSKÅDARKULTUR
Du har inte skrivit den här boken

Författare: Kristoffer Haggren, Elge Larsson, Leo Nordwall och Gabriel Widing

Är du i Stockholm under oktober månad så rekomenderar jag dig att ta dig till de två olika seminarierna som kommer hållas kring boken.

Seminarium 1: Vad är deltagarkultur?
ABF-huset – Sveavägen 41
Måndag 6 oktober, 18:00 – 20:00

Seminarium 2: Att skapa deltagarkultur
ABF-huset – Sveavägen 41
Måndag 13 oktober, 18:00 – 20:00

Läs mer om seminarierna här.

… eller DN-krönikan om boken – Vem får vara med?.

…och köp boken här för 33 spänn!

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier? Del 3 av 3


Det här är tredje och sista delen i en en lite följetång där jag tragglat runt en högaktuell frågeställning och nu ska försöka komma fram till någon form av slutsats.

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier?

Här finns del 1 och del 2.

Jag har frågat mig själv om detta trivselklickande och nöjesurfande egentligen är av ondo. Jag tror att det till största del handlar om vi hur hanterar alla dessa nya system som kastas i ansiktet på oss.

Visst behövs det ibland rent disciplinära åtgärder när folk bara stirrar blint i skärmen, men jag tror att

Media Culpa så kunde jag i veckan läsa:

“Blocking social media sites may not be an entirely good idea. There will always be people who abuse trust and would spend plenty of time on social media sites with non-work related activities, but I believe the benefits outweigh the risks in the long run.”

Det viktiga är att kunna ta vara på det goda i dessa system. Jag vet inte om det ger så mycket att ändlöst klicka i pirates-spelet på facebook – med de sociala medierna erbjuder oss interaktion med varandra som faktiskt är ny – unik och fruktansvärt användbar.

Varför väljer folk då att sitta och leka istället för att t ex jobba? Jag tror att det handlar om vår hantering av dem och hur vi ser på dem.

Måste dom vara av ondo? Kan dessa system vara hjälpande för t ex företaget? Om framtiden ger oss arbetsplatser där vi använder sociala medier i arbetet. Kanske för uppenbart nyttiga saker som utvärdering och nätverkande men även roliga och uppiggande delar.

När blir företagens intranät minst lika roliga och bra som kanske facebook eller youtube? Vad säger framtiden?

Andra aktörer vill självklart skapa nästa story community. T ex vill aftonbladet“mer läsarmedverkan” genom att skapa ett socialt nätverk. Eftersom det är aftonbladet blir det säkert stort också.

Något annat som kommer är realtidstjänsterna. Twitter och numera googleiserade Jaiku är två aktörer där. Det handlar om att genom sms och strömmar kunna hålla koll på sina vänner och bekanta. Vem vill inte kunna göra det? Är det bara jag som tycker att feed:en i face(spy-)book är otroligt effektiv på att berätta när någon av mina vänner gjort slut med en flickvän eller är på toppenhumör. Mer sånthär kommer.

Det handlar om att mötas. Jag tror att det kanske är så enkelt att alla dessa möten är något bra. Det handlar om att sålla och skaka fram det funktioner som har mest mervärde. Få fram det som verkligen är nyttigt och användbart i dessa snabbväxande system.

Men går det egentligen? Kan jag ens ha rätt i det eller motsäger jag då mig själv?
Är det kanske mängden och sedan individens sorterande i gyttret som är halva poängen med webb 2.0?

Kanske. Hursomhelst är det fortfarande bra att mötas. Även om folk just nu leker bort rätt så mycket tid.

Andra bloggar om , , , , , , ,
[Detta inlägg pingar intressant.se]

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier? Del 2 av 3

Leka bort tiden

Det här är andra delen i min serie om tre inlägg där jag diskuterar och analyserar kring frågeställningen:

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier?

Här finns del 1 och del 3.

Innan jag ställde mig själv frågan – slösar vi bort för mycket tid på alla dessa nya former av sociala medier kastas i ansiktet på oss? Så valde jag att se vad internet självt kunde berätta för mig om det.

Har det blivit ett missbruk för oss med alla dessa avarter: facebook/myspace/lunarstorm/youtube/linkedIn/flickr/twitter/bloggar?

I Expressen så jag kan jag läsa mig till att “vi” slösar bort 20% av vår arbetstid på Facebook, Youtube och MSN.
Där citeras sociologen Roland Paulsen från Uppsala Universitet:

“- Det kan bli svårt att förstå meningen med jobbet. Vi producerar oerhört mycket mer än vi egentligen behöver. Därför får vi mycket tid över – framför allt inom tjänstesektorn.”

Att folk leker bort tid på jobbet handlar alltså om att vi – redan gör för mycket?

I tidningen Chef hittar jag två artiklar i ämnet – och kan inte riktigt samma synsett som Roland Paulsen. Enligt den första lite äldre av dem finner jag följande siffror från den årliga undersökningen Wasting Time Survey utförd av det amerikanska företaget Salary.com:

“Det här slösar arbetstagarna sin tid på:
34,7 % Privat surfande
20,3 % Umgänge med kolleger
17,0 % Privata ärenden”

Alltså är förmodligen slösurfandet det främsta tidsslösandet beteendet. Mer än vi snackar skit med varandra på en arbetsplats t o m.

I den andra lite fräschare artikeln så fuskas det enligt Chefs egen undersökning bort tre veckor om året per medarbetare. Tid som alltså hellre läggs på annat än arbete, trivselsurfandet t ex.

På smallbiztechnology.com så hittade jag en artikel som klart klagade på facebook som tidsdödare pga av flera skäl medan den hyllade LinkedIn. Artikeln var skriven ur både ett användar- och buisinessperspektiv. Mot slutet konstaterar författaren:

“While social media is a great tool for connecting people together (those you know and those you don’t know) don’t get bogged down in the “cool” factor of social media so much that you lose site of the productive aspects of it, such as finding new business or keeping in touch with customers.”

Så ur affärssynpunkt – så är det alltså bara bra?

Om man sedan tar sig ut till bloggosfären så skönjas många åsikter i frågan. Det värsta och mest aktuellea näs-aknen här verkar utan tvekan vara facebook.

Ebba von Sydow bloggade stolt om hur hon lämnade facebook i oktober. Hon skrev själv:

“För att få ut mycket av Facebook – så måste du lägga ner mycket i Facebook.”

och

“När du är mitt uppe i Facebook-snurren, och hanterar alla dina närmsta relationer där, är det i och för sig lätt att tro att det inte GÅR att leva utan det. Men skippar du bara att logga in under ett par dagar, så är du lika snabbt ute ur snurren”

men också

“Kanske kommer jag tillbaka om ett tag, under hemligt namn… Facebook, fas 2!”

Jag tror att det ligger lite i det här. Saker görs till vanor. Man sätts in och vänjer sig vid systemet. Så van, eller så många andra som blivit vana, att man förmodligen kommer tillbaka till det senare trots att man vet varför man lämnat det.

Hittade en härligt raljant åsikt här också:

“Facebook; bara för folk med kommunala jobb där man ändå inte får så mycket gjort innan lunch.”

Återigen det här med arbetslivet och bortslösande av tid alltså. Men när jag sedan bläddrade igenom kommentarerna hittade jag följande synpunkt:

“Varför har svenskar så svårt att skilja på vänner och bekanta?
Bekanta är de som ingår i ens nätverkt (digitalt eller inte) som man kan ha nytta av (eller roligt med) en vacker dag i framtiden. Det kan vara gamla studiekompisar, ex-jobbar kompisar osv, ex-träningskompisar osv.
Amerikanaren kan vara ytliga men jösses vad de är duktiga på att använda sig av sina nätverk. Kanske därför inte så konstigt att denna typ av tjänster växer mest där.
Utan internet eller mail var det lite jobbigare att hålla ‘koll’ på dem. Nu är det bra mkt enklare. Facebook är inget annat än en digital telefonkatalog över sitt nätverk. (därmed inte sagt att FB är det som gäller om några år. helst vill alla vara med i ett exklusivt nätverk, inte där alla är med)
Så det fyller sin funktion.
Nej, jag kör inte heller pokeningar, snöbollar, eller vampyrbett. Lika lite som jag fikar 2 ggr om dagen med mina jobbarkollegor.”

Tror faktiskt det ligger lite i det här. Det handlar lite om hur man använder medierna. Men också hur man ser på dom och vad dom är för en själv.Hos den amerikanska bloggaren Rick Mahn kan man läsa hans lista över tidstjuvar som hindrar honom från att blogga:

“5. # Social Media Ah, yes, our favorite topic these days. It takes *a lot* effort to keep up. Is it worth it? That depends, I’ve gotten some value from my efforts, met dozens of great people, found literally hundreds of great blogs, and had a lot of fun.”

Det finns självklart mycket positivt med tidstjuvar också. Väljer man att hålla på med det – så kommer det ta mycket tid i anspråk för att kunna fortsätta hålla på med det.

Andra vill bara döda facebook, eller iallafall fall sluta använda det. Schysst då att sätta upp ett tidsbestämt mål för det:

“Mitt senast tillkomna nyårslöfte är att avveckla Facebook. Innan januaris slut ska min Facebooksida släckas för evigt och begravas tillsammans med pisstrista vamyrattacker, virtuella drinkar, blommor och annat tjafs.”

Nästa inlägg kommer att handla om en potentiell lösning på problemet. Vad som egentligen suger med det hela, och om man egentligen kan förändra det så att det inte är tidsslöseri.

Andra bloggar om , , , , , , ,
[Detta inlägg pingar intressant.se]

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier? Del 1 av 3

Det närmsta två veckorna har vi fått i uppgift att i bloggen kritiskt granska ett fenomen som går under temat “Vad suger?”. Detta kommer ske i tre inlägg varav detta är det första.

Min frågeställning kommer därför att vara:

Leker folk bort för mycket tid på communitys och andra sociala medier?

Här finns del 2 och del 3.

Jag har länge funderat över all den tid folk spenderar med sociala medier som facebook eller gamla klassiska communitys som Lunarstorm, och om den bortspenderade tid verkligen är rättfärdigad.

Jag kan gott tänka mig att nätverkandet i sig kan vara meningsfullt, men det känns som att det idag bara handlar om att leka bort tid.

Är detta kanske t o m ett samhällsproblem där trivselklickandet blir så invant och tidsbestjälande att folk inte längre gör det dom ska – när dom verkligen borde göra något annat.

Det känns på något sätt självklart att i kölvattnet av revolutionen som ändå web 2.0 innebär så är de nya typerna av sociala medier och nätverkssajter här för att stanna. Men jag tror knappast att de ännu utvecklats till något slutgiltigt. Vad som händer i framtiden med dessa typer av media kommer självklart tiden att få utvisa.

För att få mer kött på benen till nästa inlägg där jag ska analysera problemet vidare så kommer jag grundligt att följa det flöde av bloggar och webbtidningar som kritiskt diskuterar om och kring fenomentet med sociala medier.


Andra bloggar om , , , , , , ,
[Detta inlägg pingar intressant.se]